Igår stack vi ut till Ekerö för att valla tillsammans med Jenny & Em. För oss är det guldvärt att valla på nya marker och får, så vi är himla tacksamma att vi får såhär fina möjligheter! 4 pass blev det för fröken Ruth. Två pass med fokus på fösning, ett pass där Ruth fick jobba med sina djurkänsla helt själv utan kommandon och ett pass med hämt och drivning. Igår fick jag en liten känsla av att träningen börjar ge resultat. Fösningen går framåt, och igår var det flera längre stunder då hon inte hade någon tanke på att stoppa trots att fåren gick utan mothåll! Det mina vänner, det är framsteg för mig & Ruth. Dessutom släppte hon otroligt fint på högerhämtet igår och gjorde klockrena upptag. Kul träning med fint sällskap! Och som vanligt längtar vi redan till nästa pass... Häromdagen när vi vallade visade också Ruth att hon plötsligt fattat "saktakommandot" ;)
3 Comments
Hur gick första veckans löpning? Någon som följde upplägget, och hur kändes det sånt fall?
Vecka 2 Pass 1(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 3 min löpning, 2 min rask gång x 4 10 min rask gång Pass 2(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 4 min löpning, 1 min vila x 3 10 min rask gång Pass 3(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 3 min löpning, 2 min rask gång x 4 10 min rask gång Tänk på att inte springa på för fort de stunder ni springer. Det ska vara en behaglig fart där ni kan kontrollera er andning - inte en fart som får er att kräkas eller må dåligt. Okej? Då låter vi den här måndagen bjuda på ett nytt mål: springa milen! Vissa stunder är bättre än andra.
Avmaska 110 tackor. Låta hundarna få jobba i skarpa lägen. Skratta och samtidigt prata om livet. Och se hur fantastiskt smidigt ett arbete kan gå när alla samarbetar. Dröm. När vi inte vallar får eller tränar lydnad, ja då tränar vi lite freestyle. Omväxling gör väl både kropp och knopp gott! Hur som helst, låt mig presentera Freestyle Ruth! (Det blev ett glapp i filmen, en svart sekvens, vänta en stund kommer det lite mer film efter ;) ) Har ni satt igång med löpningen? Eller låter ni vädret får er att tänka "äsch jag börjar nästa vecka..."? Slå bort dom tankarna direkt sånt fall - eller ställ er på löpbandet. Även om det känns motigt i början kommer ni tacka er själva efter VARJE avslutat pass. Jag lovar! För er som är opepp på carido, vad sägs om lite styrkeövning att göra hemma? Skulle det vara intressant? Sånt fall kan jag ge er övningar att genomföra vid tre tillfällen varje vecka! Själv sprang jag 9 km i regnet igår. Aningen sega ben men fasiken va skönt det var efter! Ruth fick däremot stanna hemma och ladda batterierna inför lydnadsträning. Och det verkar hon skött fint, för träningen gick himla bra. Aningen sega sättanden som vi pillade lite med, och några halvdana svängar. Men vad gör det när resten var fint? De senaste veckorna har Ruth lagt i en högre växel.. i allt hon gör. Allting går snäppet fortare, trycket under tassarna är kraftigare och kampen är ännu intensivare. Dessutom är hon mer "på". Varför är mycket oklart? Kanske har hon varit skendräktig? Hm...vad vet jag? Men jag har insett att alla frågor i livet inte behöver svar. Så istället för att fundera på varför har jag mer konstaterat: Ruth har lagt i 5ans växel.
I stort måste jag säga att Ruth verkligen börjar växa på sig! I både huvud och kropp. Hon är i mina ögon en helt underbar vän som fortfarande ser livet från den ljusa sidan. Hon är positiv, nyfiken, orädd och står stadigt med sina tassar på jorden. Stressar inte upp sig, inga extrema reaktioner, inget fjäsk, inga maniska beteenden. En otrolig lättsam och kul vän att dela vardagen med. Hon finner sig i alla situationer och viker aldrig min sida. Vi har dock jobbat en del på hennes självständighet - hon har haft tendens till att ta stora "lover" på promenaderna och inte haft naturlig fallenhet för att söka upp mig. Hon har mest gått på och insett att "Shit- matte är borta". Nu däremot är det annat. Fröken håller fint avstånd och bjuder ofta upp till dans. Jag älskar det. Vi ska ju gå på promenaderna tillsammans, och vi måste lyssna och ha koll på varandra ifall det dyker upp oväntande saker. I fårhagen går utveckling framåt och jag fullkomligen älskar att få arbeta tillsammans med Ruth. Hon är så himla lyhörd, sammarbetsvillig och fin djurkänsla. Vi är ju båda rookies men vi lär oss och suger åt oss tips från duktiga tränare som vi ser upp till. I oktober blir det uppföljning för Peter och det ser vi redan fram emot. Då får vi svart på vitt om vi är på rätt väg och vad samt hur vi ska fortsätta jobba vidare. Vallningen tar upp stor del av vår träningstid, så lydnaden har fått hamna åt sidan. Ett aktivt val, men som ibland såklart känns tråkigt. Jag är ju lydnadstorsk, men vallningen toppar nog allt. En kombination av de båda delarna är drömmen, men tiden räcker inte riktigt till. Så lydnad blir det när tid finns och även där gör Ruth himla fina framsteg - vi ser fram emot att få debutera! Inga ord är tillräckliga. Han är allt. Han är min högra hand. Han är den mitt hjärta slår för. Han är den som får mig knäsvag.
2 år. Han och jag. Och jag blir lika till mig varje gång vi ses. Häromdagen när vi spontant sågs vid hans jobb hävde min lillasyster ur sig ”Alltså Malou blir fortfarande sådär ”nykär nervös” när hon träffar dig”. Jag kunde inte annat än le. Visst finns det en sanning i det. Han får mitt hjärta att slå extra fort och han får mig att må bra. Varje dag…och då menar jag varje dag, så ser jag fram emot till vi ska ses. Och ja, vi bor ihop och ses i princip varje dag. Men det spelar ingen roll. Jag verkligen saknar honom på dagarna, och njuter av varje stund i hans sällskap. Önskar jag kunde uttrycka min kärlek i text. Men det är omöjligt. Igår höll jag två privatkurser i lydnad innan middagen väntade. Och fasiken va tjejerna hade gjort framsteg - himla skoj att se deras utveckling! Det här med att hålla kurs är så förbaskat kul!
Imorse blev det först 9 km löpning och sen raka vägen mot fårhagen. På schemat stod hämt och fösning. Ruth har haft lite svårt att släppa i höger, speciellt på längre hämt. Så idag jobbade jag vidare som Peter tipsat om och det visade sig minsann fungera hur fint som helst. Carina var snäll och ställde ut så Ruth börjar väna sig vid hundar och människor på banan. Sen blev det två pass med fokus på fösning. Och andra passet fanns det riktiga ljusglimtar! KUUUL! Nu blir det forsatt jobb och sen två privattimmar även ikväll. Och…imorgon blir det vallning med Carina igen. Längtar redan. Störd..jag vet! Men just ja, va roligt att ni uppskattade träningspassen inför milen. Kör veckans 3 pass, så laddar jag upp med 3 nya pass till nästa vecka! Och fortsätter vädret bjuda på kyla, smaska på er en underställströja med en t-shirt över, ett par handskar och en tunn mössa – så kan ni njuta av frisk luft i träningsskorna! Ni önskade träningsupplägg för att klara springa en mil. Jag tänkte ge er 3 pass i 8 veckor som ni kan följa, och då utgår jag från att ni sprungit ytterst lite!
Vecka 1 Pass 1(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 3 min löpning, 2 min rask gång x 4 10 min rask gång Pass 2(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 4 min löpning, 1 min vila x 3 10 min rask gång Pass 3(löpningen ska vara i lugnt tempo!) 10 min rask gång 3 min löpning, 2 min rask gång x 4 10 min rask gång Tänk på att inte springa på för fort de stunder ni springer. Det ska vara en behaglig fart där ni kan kontrollera er andning - inte en fart som får er att kräkas eller må dåligt. Okej? Då låter vi den här måndagen bjuda på ett nytt mål: springa milen! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|