Det blev vallning efter jobbet igår, och idag körde vi några pass innan. Vi har några utmaningar framför oss just nu, men det känns faktiskt himla kul. Ruth är lätt att nå fram till och jag tycker mig att hon svarar fint på träningen. Dock så behöver vi nog gå en kurs inom snar tid, för att få mer konkret hjälp av experter! Peppade är vi - och Ruth växer för varje dag hon får jobba med djuren i fårhuset. Det är förbaskat nyttigt och utvecklande.
Vi har ju som ni vet fått lydnadsug i tarmen, så försöker få till några pass i veckan. Igår fick jag en impuls och bestämde mig för att lära in fjärren med stilla framben. Jag har aldrig lärt någon hund det tidigare, så kände att det kunde vara ett kul projekt att latja med. Och den här gången tänkte jag låta er ta del av träningen under resans gång. Från start till slut! Bjuder på film från första passet, skiften stå-sitt och sitt-ligg. KUL! Även två filmer från vallning. Vet ni? Idag blev jag återigen påmind om hur fin Ruth är. Hon är verkligen guldvärd vid arbete med djuren, och utan tvekan den bästa kollegan jag kan tänka mig! <3
1 Comment
Startade dagen med en mil i löpspåret. Ruth följde med igår så idag fick stanna hemma under tiden. Väl tillbaka blev det snabb dusch innan vi stack till fårhagen. Vallning stod på schemat, och idag körde jag ett pass i 25an. Variation is the shit, och dessutom är den guld att vara i mindre utrymme när man har gett sig själv bakläxa...! Bra träning idag även om vi inte var helt ense om vad som gällde... Utveckling antar jag det kallas. Nu laddar vi om till nästa pass och hoppas att vi så småningom kommer ut starkare - för motgångar måste ju finnas om man ska få uppleva medgångar! Förbaskat kul är det iaf :)
Drygt en vecka kvar till jul. Känns helt ofattbart. Tiden går i en rasande fart och snart vänder den mörka årstiden. Underbart! Jag välkomnar våren med glädje, trots att vintern knappt hunnit knacka på dörren! Nu vankas det jobb någon timme till sedan kommer Isabelle och Criga hit! Långpromenad och massor av prat står på schemat, och imorgon - lydnadsträning! PEPP! Jag är riktigt lydnadspepp! Efter att ha spanat in NM på hundmässan är inte direkt lydnadssuget mindre... Svenskarna var riktigt duktiga, men alltså - FINNARNA. Deras nivå är helt makalös, och jag tycker hundarna har sån fantastisk attityd på plan! Dessutom tycker jag att finnarna generellet förde hundarna på ett riktigt snyggt sätt.
Så pepp är jag! Det är nog dags för mig och Ruth att anmäla oss till klass I och II under våren, och jag är också rätt sugen på att göra entre på freestyleplanen. Så låt vintern bli kortvarig - vi vill träna utomhus utan att halka och frysa ihjäl! I helgen fick vi faktiskt till både ett lydnadspass och en tur till fårhagen. Eftersom jag oftast tränar själv blir det att länka och störningsträna när vi har sällskap. Jag vet att jag tidigare nämnt att Ruth inte riktigt haft grepp om konceptet "träna" - nu kan jag dock säga att läget ser annorlunda ut... Det behövdes inte många strukturerade pass för att fröken skulle slå ihop 1 + 1. Alltså JAG ÄLSKAR HUNDTRÄNING... och RUTH <3 Förmiddagen har ägnats åt vallning, gårdsjobb, och givetvis te i köket. Bitande kyla och soluppgång - mycket bättre kan det inte bli. Så jag har njutit av precis varje sekund och sugit i mig några solstrålar. Ruth var däremot en aning mer het på gröten idag... märkligt. Men vad gör det? Inte mycket! Jag fick trycka lite oftare på bromsen så löste det sig fint!
Nu är jag tillbaka på kontoret och inväntar Malin, hon ska hjälpa oss med några saker här. Hur bra är inte det? Att kunna hyra in sin bästa vän som hjälp? Guld! Dessutom kommer Ruth bli glad över att få träffa Fillelito! Innan vi stack till fårhagen så tränade vi lite freestyle på kontoret - och jag säger bar RUTH <3 Mitt hjärta smälter. Igår stack vi ut tillsammans med Malin & Emelie för att valla. Jag tog ut några tackor och körde på ängen först. Fösning, fösning och återigen fösning. Vi skulle dock behöva gå längre sträckor, men vi får vänta tills i vår då djuren går i större hagar. Men igår gick det faktiskt riktigt bra, det var vid några få tillfällen Ruth tänkte stoppa, men då bröt jag henne direkt. Hon kände också av djuren otroligt fint - vilket känns fantastiskt!! Det går inte bara att forcera och använda ben utan huvud. Jag tror träningen i fårhuset har hjälpt Ruths utveckling otroligt mycket!
Idag tog vi ut några djur på ängen och Ruth löste uppgiften fint. Sen fokuserade vi återigen på att gå med djur, och att slappna av när djuren springer iväg. Hon tycker fortfarande att det är rätt jobbigt när djuren försvinner en bit iväg, det blir sakta bättre men vi har en bra bit kvar att gå. Så jag försöker lägga tid på att bara stå och andas när djuren går iväg en bit, och låter henne inte hämta dom allt för ofta. Utan vi börjar gå rakt mot djuren när dom lugnat ner sig! Vi får se hur det utvecklar sig, men tycker redan jag ser lite resultat :) Nu vankas det jobb för hela slanten, och tänk, imorgon är det fredag. Så himla efterlängtat! Igår lydnadsträning i strålande sol, och idag vallning med små ljusglimtar från solen. Började dagen med löpning genom ett mörkt och sovande Stockholm. Jag tog det lugnt och lät tankarna få flöda, och jag påminde mig ett antal gånger om hur bra jag mår av löpningen. Det är som balsam för min själ, och jag kan utan tvekan säga att det gör mig till en mer harmonisk människa. Väl hemma blev det en dusch innan jag och Ruth stack till fårhagen. På schemat stod fösning, otippat va? Haha! Jag tog också mitt förnuft till fånga och "tränade" lite i fårhuset också.
Nu fortsätter eftermiddagen med jobb - men imorgon är vi tillbaka i hagen! I fredags sågs jag och Malin för att träna lydnad. Precis som förut. Koner, apporter, konstgräs, leksaker, godis i fickorna och leende på läpparna. Den känslan, ja den är underbar. Strukturerade och glada tog vi en hund för att utvärdera och hjälpas åt. Träningspass som dessa är lycka raka vägen in i hjärtat. Och vet ni? Vi båda blev såklart sådär larvligt träningspepp - så fler pass lär det bli!
Helgen har gått i ett nafs. Middag på yasuragi med familjen, löpning, julbak, vallning, shopping och ja lite annat. Två dagar ledighet är fasiken inte mycket att hänga i julgranen, men samtidigt bättre än ingen alls. Så nu sitter jag här på kontoret efter en mils löpning med Ruth. Hon ligger deckad i fåtöljen medan jag måste hugga tag i dagens alla måsten.. Varje dag tittar jag på henne och tackar högre makter för att just jag får dela mitt liv med henne. Hon är den jag drömt om. Hon har väckt många känslor inom mig som jag inte känt på väldigt länge. Hon får mitt hjärta att slå några extra slag och hon gör mig glad. Om ni bara kunde ana, känslorna svämmar över och jag önskar att vi får dela många år tillsammans <3 Livet är skört, så vi tar vara på varje stund tillsammans, och jag påminner henne varje dag om hur mycket jag älskar henne.
Ruth är drygt 1 år gammal, och vad visste jag när jag köpte henne? Inte mycket. Jag visste att jag gillade hennes mamma och syskon, men pappan hade jag bara hört gott om av människor jag känner. En sak jag kan konstatera är att Ruth inte riktigt varit som mina tidigare hundar. Den hon påminner mest om är Winnie. Ruth har varit, och är, så otroligt glad, utåtriktad, barnslig och lekfull. Den seriösa sidan har inte visat sig mer än hos fåren. Hon har behövt tid för att landa och jag har gett henne tid att få upptäcka världen utan någon press eller stress. Hon har inte varit mottaglig för längre träningsstunder, eller uppgifter där hon behöver fokusera för länge. Så istället för att forcera fram något har vi ägnat oss åt sånt som jag anser Ruth har behövt. Och vet ni vad det är? Bara få vara hund! Vi har byggt upp en stark relation, lekt en massa, upptäckt världen och träffat fåren ofta! Det där med att läsa av sin vän tror jag är superviktigt. Att inte göra sånt som "alla" andra skriver om i sina bloggar, bara för att det verkar vara det rätta. Det kanske är det rätta för just dom, men kanske inte för dig och din hund? Skulle jag jämföra Ruth med mina tidigare hund kan Ruth typ naaaada.. Men det betyder knappast att vi inte kommer komma lika långt, eller till och med längre! Nu är som sagt Ruth drygt 1 år gammal, och jag kan säga att hon har landat i sig själv. Jävlar vad det har hänt grejer i hennes huvud den senaste tiden. I träningen är hon en fröjd att jobba med, och plötsligt är det ingen konst att fokusera längre. Som hund är hon verkligen helt fantastisk - men det har jag ju sagt förut. Nyfiken, glad, påhittig, ingen stress och miljö/ljudstark - och det är fasiken inte mycket som bekymrar fröken. I vallningen är hon också rätt okomplicerad. För mig som är rookie är det guld med en hund som Ruth. <3 Ja, visst höjer jag henne till skyarna, men faktum är att hon är allt jag drömt om. Hur gör man om vill ha en till Ruth? Klonar? Valp? Igår blev det vallning och sedan åkte vi hem till Malin för att träffa Camilla som nu är ägare av Tim. Tänk så bra det kunde bli! Dom verkar stormtrivas ihop och Tim utvecklas så himla fint.
Jag och Malin la oss som två avdankade sälar i soffan... trötta, sega och pratiga. Jag är så otroligt lycklig över att vi äntligen bor i samma stad. Att vi bor nära varandra och kan ses utan någon vidare planering. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säga det hur många gånger som helst. 2 år väntade jag. 2 år som jag trodde skulle bli ett helvete, men vanedjur som vi är fann jag mig. Men nu inser jag hur mycket trivsammare livet blir med Malin i samma stad. Imorse blev det både lydnads och freestyleträning för Ruth. Trots att energin sprutade ur öronen på henne så höll hon ihop så himla fint. Lyssnar, fokuserar och alltid glad! Vi, eller snarare jag, är ruggigt tävlingspepp! Vi har börjat hitta varandra i träningen och för varje dag känns det som växer oss starkare som ett team. Inte bara i träningen, utan även i vardagen. Den senaste tiden har mer eller mindre vart kaotisk, på flera olika sätt. Mitt i all sorg och saknad, sker några bra saker. Hur hanterar man positiva saker när allting känns skit? Jag har försökt varva min känslomässiga sida och agerande med en touch av logiskt tänkande. Inte enkelt när man heter Malou. Men det har gått, och det har hjälpt mig att inte tappa greppet om mig själv och allting runt omkring mig. Att känna mycket i all ära, men det får inte helt ta över kontrollen.
Inte nog med det som hänt. Förra veckan fick vi ta bort vår katt som fått en tumör i käken, och strax efter det går en vän bort i cancer. Vad händer...? Är det såhär livet ska vara? Mamma säger att det går i perioder, och att livet alltid kommer se ut så... Jag har varit relativt förskonad. Men inser nu att livet inte är rättvist och att vi inte vet ett SMACK om framtiden. Så lova mig, ta vara på era när och kära. Lev varje dag med kärlek! Nog om sorg och depp. Igår fick vi ett besked som fick mig att skina upp. Om allt går vägen kan vi ha egna får till 2015. Inte för jag direkt har brist på vallningsmöjligheter, men att ha egna djur i närheten ger mig betydligt mer tid i vardagen. Och på tal om vallning, nu ska vi faktiskt sticka iväg för att valla! Sen landar vi hemma hos Brallsis för lite mys, bra avrundning på den här onsdagen. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|