Carina ringde nyss för att spika vilka dagar vi ska valla i veckan, och trots att vi vallade senast för en dag sedan konstaterade vi hur mycket vi längtar till morgondagens pass. Lyckliga jag som har en vän(...skulle snarare vilja säga familjemedlem) som brinner för det här med vallning lika mycket som jag. Och tänk vilken tur att jag har möjlighet att valla precis hur mycket jag vill, när jag vill. I både små som stora hagar, och på både många och få djur.
...alltså, det där älskade körkortet har underlättat för mig. Jag kan lova er att jag tackar högre makter varje dag för att jag har det i min hand, för att min bil startar så fint varje dag och för att jag har träffat Carina <3
0 Comments
Helgen har bland annat bestått av 25 km löpning, vallning, kvalitétstid med min man och storstädning. Tiden har som vanligt försvunnit i ett nafs, och varje söndag önskar jag att timmarna på dygnet var några fler.
Imorse startade vi dagen med lydnadsträning i spöregn. Genomblöta och aningen kallade landade vi på kontoret, jag med en kopp te och Ruth med ett ben. Nu blir det en heldag med jobb och sedan två privatkurser. Från absolut ingenstans fick jag en enorm längtan till Gotland. Jag trivs så förbaskat bra på den där ön! Och känslorna som alltid finns i min kropp när jag är där... är saknade. Jag vet inte vad det är, men allt är annorlunda på Gotland. Eller alltså, det kanske inte riktigt stämmer, men det känns så. Jag mår bra där.
Tänk om vi bara kunde hitta ett litet hus som föll oss i smak. Och ja, för er som undrar så knarkar jag hemnet... Tidigt igår stack jag och Carina till Skinnskatteberg för att gå vallkurs för Peter Nilsson. Dagen kan beskrivas med ett ord: MAGISK.
Peter är i mina ögon en otroligt pedagogisk instruktör, och har förmågan att se både hundens svagheter och styrkor. Jag har ju upplevt att vi haft lite problem med fösningen, men efter gårdagens träning inser jag att vi inte har problem. Jag har bara inte lärt Ruth vad det är jag önskar av henne. Hon har inte förstått uppgiften vilket har resulterat i missförstånd mellan oss. Så med rätt verktyg visade det sig minsann fungera fint. Och vi fick i läxa att fokusera mycket på fösning till nästa gång. Pepp! Vi tränade även en del på "frihet under ansvar" - och Ruth svarade så förbaskat bra på den träningen. Peter tyckte att jag ska fortsätta låta Ruth jobba på stor grupp, och vid tillfällen då hon blir utmanad ska hon hålla huvudet kallt och inte trycka på så fort djuret ger sig. Hålla huvudet kallt gör hon nästan alltid, men hon trycker som sagt på direkt djuret ger sig... Så träning på det, samt att jag ska stötta/hjälpa henne när djuren är utmanande! Han poängterade hur fin relation vi har och hur lydig Ruth är. Hon är dessutom väldigt sammarbetsvillig och lätt att nå - vilket känns så himla fint! Det känns verkligen som det är vi två. Jag når fram och hon är mottaglig. Och jaa.. jag finner inga ord för den här hunden. Hon är en helt otrolig kompis i såväl vardag som träning! Efter igår blev jag återigen påmind om att låta saker och ting få ta tid. MÅNGA(läs tusentals) repetioner behövs! Igår efter jobbet stack vi ut till fårhagen för att valla med Carina. Jag och Ruth la störst vikt på fösningen, som faktiskt inte riktigt går som jag önskar. Hon har svårt att gå med djur och vill gärna upp och stoppa. Jag tror vi kommer få gå tillbaka till lina ett tag.. Men vi får se, imorgon ska vi på kurs för Peter Nilsson, så förhoppningsvis har han bra idéer!
Idag står det jobb på agendan, sen löpning med Malin och eventuellt lydnadsträning. Det blir med andra ord en bra dag!! Vi har haft en fin helg, även om den gick lite väl fort.. Middag med Sanna & Emelie, lydnadsträning, vallning, födelsedagsfirande för syrran, middag med vänner från Gotland och löpning!
Både lydnadsträningen och vallningen känns himla rolig! Ruth svarar fint i träningen och vi försöker knäcka små nötter som dyker upp under resans gång. Och jag anar att Ruth börjar få lite grepp om konceptet träning. Kul!! Ett kort träningspass med Ruth igår efter att jag tagit mig en löprunda på 9 km. Lite freestyletrix och länkning av olika delar. Ruth var som alltid mycket nöjd över sina prestationer... Imorse blev det gymmet med syrran. Kände mig trött och seg innan, men med vikterna i händerna kändes det genast lite bättre. Ruth däremot är efter några dagars vila piggare än piggast... En kort promenad och några fjärrpass blev det innan jobbet kickade igång. Hon har haft lite svårt att urskilja "Bak" och "Dekk" så vi jobbar mycket på ordförståelse. Inte helt enkelt men rätt kul träning! Igår blev det en löpdejt med Malin. Vi sågs, hoppade i träningskläderna, sprang 1 mil, kramades och tackade varandra för en bra tur. Sen gick vi hem åt varsitt håll. Det är tillfällen som dessa jag fullkomligen älskar att ha henne i samma stad. Vi kan ses en kort stund, bara för att vi har lust. Det kallar jag lyx!
Nu är det jobb som gäller, vi har besök från företaget vi besökte på Gotland. Det blir spännande och kul! Ruth gör oss som vanligt sällskapt och ser till att alla får sig ett gott skratt. Fasiken va glad jag är över att kunna ha med henne varje dag <3 Igår blev det löpning. Helst vill jag glömma passet. 5 snabbare km och sen cirka 4 lugnare. Varken de snabba eller lugna hade någon vidare känsla. Men jag får bita i det sura äpplet, ta ett lugnt pass idag och hoppas på att benen piggnar på sig. För när känslan är såhär börjar jag undra varför jag ens springer? Men samtidigt så måste ju både mot och medgångar finnas. Så jag gillar läget och laddar om batterierna så gott det går.
Imorse blev det ett lydnadspass med Ruth och fasiken va fint det gick. Fritt följ, raka skick med kvicka ställande, ingångar och stegförflyttningar. Hon är fortfarande rätt sladdrig i kroppen och har inte riktigt koll på sina tassar. Så våra vänstersvängar är ju knappast varit något att hänga i julgranen. Men jag gör ingen grej av det, jag är övertygad om att med mer träning och när hon växt på sig lite kommer det reda sig. ...även om lydnad är förbannat kul så kan jag inte sluta tänka på vallning. Ruth gick så himla fint förra veckan så vi vill bara VALLA. Men väntar nog till imorgon, så jag är helt hundra på att hennes trampdynor pallar. Det blev ett kort lydnad/freestyle pass på lunchen. Någon planering? Nej? Någon struktur? Nej? Kaos? Lite smått. Men jag skrattade gott och Ruth var glad. Det är huvudsaken! Eller? Hm...ja, men lite struktur och planering behövs nog också om vi ska lyckas, haha! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|