Att få ihop vardagen med hund och bebis är inte det enklaste. Inte såhär i början i alla fall. Mitt liv är styrt efter Ludvigs behov. Det gör det knepigt att planera promenader och ta hand om Ruth som jag önskar. Så i fredags kom Emelie för att ta hand om Ruth över helgen. Guldvärt. Då fick jag lätta mitt samvete en aning och Ruth fick umgås med henne favorit: Zamba! Dessutom fick hon träna agility gånger två.
Igår kom hon hem igen, och det var lycka att få pussa på henne. Det må vara meckigt att få ihop vardagen, men hjälp vad jag saknar henne när hon är borta. <3 Imorse smet vi ut innan Joel stack till jobbet och jag vet inte vem som var gladast...jag eller Ruth? Klockan var 6 och solen på väg upp. Inte en människa i sikte. Fågelkvitter och vårkänslor i luften. Jag fick lyckorus i kroppen och blev påmind om hur mycket jag älskar just morgonpromenader! Åh jag saknar så att kunna promenera i samma utsträckning som tidigare. Men snart, ja, då ska vi nog få ordning på våra promenader. Än så länge är ju Ludvig så liten och allt så färskt. <3 Helgen försvann i ett nafs. Det kändes som söndagen knackade på redan innan fredagskvällen börjat. Suck. Varje sekund tillsammans med HELA familjen är så värdefull. Hur som helst, vi njöt av att vara samlade och såg till att ha så lite som möjligt på agendan. Fika hos mamma, besök i Sickla, mys i soffan, lyxmiddag(ÄNTLIGEN får jag äta kött som inte är helt genomstekt!!) och ja, lite annat. Med andra ord: en perfekt helg. Nu är det ny vecka som bjuder på "mammaledighet" för min del. Försöker jobba en stund på förmiddagen när Ludvig sover. Oftast går det fint, men ibland vill han ligga på mig och då blir det knepigare. Men hans vilja är min lag <3 Nu ska jag fortsätta med lite jobb, och sen ge mig ut på en promenad i solen! Åh tänk, våren är typ här!! Lyckorus!
1 Comment
De finns så mycket att skriva om tiden med LillaBus(som vi provar kalla Ludvig). De första två veckorna tillsammans med hela familjen var som en dröm. Vi ägnade hela dagarna åt att titta på Ludvig, kramas, mysa och bara ta hand om varandra. Jag nöp mig i armen flera gånger. Allt kändes för bra för att vara sant.
Men dom magiska dagarna led mot sitt slut. Joel skulle börja jobba igen, och i måndags var det dags. Hemskt. Bokstavligt talat hemskt. Jag saknar honom varje sekund här hemma. Visst är det fantastiskt att få vara hemma med Ludvig, men jag vill dela stunderna tillsammans med Joel. Jag vill att vi ska ha tid för varandra och för vår son. Dygnets timmar är för få... Idag har en hel vecka gått, och aldrig någonsin har jag längtat efter en helg så mycket. ÄNTLIGEN ska vi få spendera 2 dagar ihop. Bara tanken gör mig lycklig! Att vara själv med Ludvig har gått strålande. Han är en guldklimp på alla sätt <3 Däremot är det tufft att kunna ta hand om Ruth så som jag vill. Och det mina vänner, det skär i mitt hjärta. I tisdags bröt jag ihop...kände mig som världens sämsta hundägare. Joel springer cirka 3 mil med henne i veckan och jag tar mig ut på både kortare och längre promenader, men mer än så blir det inte just nu... Hon är visserligen en stjärna och gör inte en fluga för nära. Hon anpassar sig och myser här hemma med oss. Det här med mitt dåliga samvete kommer jag behöva jobba på... fasiken så svårt det ska vara. Jag vill att alla ska vara nöjda precis hela tiden! Som tur är får Ruth spendera den här helgen med Emelie, Zamba och Vici. Behöver jag ens säga att hon blev överlycklig när Emelie kom för att plocka upp henne? Älskade Ruth, du är värd det allra bästa och snart kommer jag kunna ge dig precis det du vill igen <3 (Ledsen att det bara kom bilder igår, började skriva men LillaBus behövde min uppmärksamhet så stängde bara igen skärmen)
Åh ni är så många som fortsätter besöka bloggen trots att jag inte skrivit ett ord på flera veckor. Några av er har säkert sett på Instagram & Facebook och några av er har väl redan listat ut: LillaBus är här! Därav den värdelösa uppdateringen. Vi har levt i en bubbla och njutit av varje andetag. Sociala medier har helt fått stå åt sidan. Här kommer LillaBus ankomst i korta drag: Den 13:e februari kände jag fortfarande inte det minsta, och som ni vet så hade jag ju bestämt mig för att inte låta väntan äta upp mig. Så jag njöt även av lördagen även fast det började närma sig igångsättning som var planerat på tisdagen. På lördagskvällen bestämde vi oss för att gå ut och äta, som en mysig avslutning på vår sista ensamma helg. Allt var perfekt. Bara han & jag <3 Men den natten/morgonen förändrades allt. Klockan kvart i 5 på morgonen den 14:e februari gick vattnet. Minst sagt overkligt. Jag förstod ingenting. Jag kände dessutom ingenting. Men vi ringde förlossningen som bad oss komma in. Jag hann dock inte mer än lägga på innan första värken kom. Den första halvtimmen kom värkarna oregelbundet med sen hettade det till ordentligt. Värkarna kom varannan minut så det fanns lite tid för återhämtning. 06:10 är vi inskrivning på förlossningen och 11:43 kom jordens vackraste son till världen. Förlossningen gick bra. Eller säger man så? Hm...ja, hur som helst, allting flöt på och gick snabbt. Smärtan däremot, ja den nämner jag inte ens. Jag säger bara: klarar man att föda barn, klarar man fasiken vad som helst. All respekt till kvinnans kropp och stryka! Dom två första dagarna på BB var som en dröm. Och jag kan utan tvekan säga att jag kommer föda på BB Stockholm nästa gång också. Vilka fantastiska människor som jobbade där. Ville skicka blommor till hela bunten!! Nu är LillaBus snart 3 veckor och jag får nypa mig i armen varje dag. Är han på riktig? Är han verkligen vår son? Får jag behålla honom? Får jag pussa på honom när jag vill? Det är så många känslor i min kropp och kärleken sprutar ur öronen på mig. Jag kan titta på honom i evigheter. Han är den vackraste och mest perfekta lilla människa jag någonsin skådat. Och för att inte tala om hans pappa. Min blivande. Min sambo. Min pojkvän. Hjälp. Kärleken till den mannen är helt ogreppbar <3 Lycka. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|