Igår fick vi till riktigt bra pass i hagen och jag fick sån där WOW-känsla flera gånger. Hon tog alla kommandon så fint, gick med djuren utan tanke på att stoppa och hade inga problem att gå genom skogen vid hämtet! Jag kan lova er att det var två glada tjejer efter, och jag berättade för Ruth ett flertal gånger om hur underbar hon är! Vi är i behov av större fält för att träna långa fösningar, men vår stora träningshage är inte tillgänglig förrens senare i vår. Så vil någon ha vallsällskap våldgästar vi gärna! Idag blir det varken lydnad eller vallning, det vankas nämligen begravning för farmor som gått bort. Men innan dess ska jag beta av några timmar på jobbet. Det blir fint med helg sen!
0 Comments
Tänk att livet har så fantastiska många möjligheter att erbjuda varje dag. Ibland känns det instängt och enformigt men det är enbart på grund av våra tankar. Våra tankar styr så mycket mer än vi kan ana, och dom har en förmåga att ta fullkomlig kontroll över vårat liv. Påminn dig själv om att ta kontroll över tankarna - då går livet att se ur fler perspektiv och du kan lägga energi på "rätt" saker.
Vi måste våga se möjligheterna omkring oss, våga agera, våga gå nya vägar, våga förändra, våga stå på oss, våga lyssna och dra lärdomar. Och våga tro på oss själva! Varje dag är unik och går inte att återuppleva! Så njut, och gör det du älskar, varje dag.
En eftermiddag i solen med vallning. Kan det bli bättre? Tveksamt. Vi fick till riktigt bra träning och jag har så smått börjat lägga in visselsignaler. Rookie som jag är tycker jag att det är sjukt häftigt. Ruth är ett och ett halvt år, och första hunden jag tränar i vallning - och nu står jag här med visselpipan i munnen för att styra henne. Sjukt mäktig känsla! Vi är så laddade inför den här säsongen - vi ska utvecklas, lära oss mer och ha kuuul!!! Imorse blev det återigen löpning. Om benen kändes tunga? Svar ja! När det dessutom springer förbi en kille i ett jädrans tempo utan att flåsa kände jag mig som en flodhäst. Vi är exakt samma skrot och korn, och ändå flyger han fram som om han aldrig gjort något annat...! Givetvis ligger det MÄNGDER med mer träning bakom, men ändå, haha! Jaja, vädret var iaf underbart och luften sådär härligt krispig! Precis som de flesta andra dagar så vankas det jobb innan vi får roa oss med vallningen! Eftermiddagens spenderades i fårhagen tillsammans med Carina. Vi njöt av våra fina hundar, solens strålar och att våren är påväg. Vi är båda larvigt peppade på vallningen och ser fram emot en underbar vår med kurser och tävlingar. Ruth gick fint igår men hade rätt knepigt att ta ut djur ur fårhuset. Dom var svårflyttade och ville helst inte ta ett steg... Så hon fick jobba på ett bra tag och lyckades tillslut lösa det. Himla bra träning för Ruth, och jag märker att hon växer för varje pass.
Imorse startade jag dagen med cirka 10 km i löpspåret. Soluppgång, plusgrader, grus under fötterna och kvittrande fåglar. Även om benen även idag var lite tunga så ville jag inte sluta springa. Mornar som dessa är oslagbara. Att Stockholm dessutom inte riktigt vaknat till liv än gör det hela ännu bättre! Innan jobbet hann jag och Ruth med ett lydnadspass också - och jag säger bara: RUTH! Fasiken va utvecklingen går framåt när träningen blir av mer än en gång i veckan ;) Fokus idag låg på rutan, apportering, fritt följ med tempoväxlingar och fjärr. Och dagen till ära fungerade faktiskt stoppet i rutan. Har växlat mellan att lägga leksaken på targeten och bara target - det verkar fungera! Inbromsningen blir kraftigare och hon är ännu mer målinriktad! Nu längtar vi till klockan slår eftermiddag så vi får valla igen!! Arbetade heldag igår. Allt som oftast är det enbart måndagar som är just heldag. Jag valde i höstas att gå ner i arbetstid, så sedan dess har det blivit mindre pengar i plånboken med desto mer livskvalité. Ett val som jag hittills inte ångrat. Givetvis är det emellanåt tungt att ekonomin är tightare än innan, men samtidigt är det ovärderligt att med all frihet mindre jobb ger mig. Jag har tid att leva varje dag, och mitt liv kretsar knappast enbart runt jobb. Och jag slipper gå i mönstret 8-17, dag ut och dag in. Alla är vi olika och har olika behov så det gäller att känna efter och fundera på vad som passar en själv bäst.
Idag blev det gym på morgonen med lillesyrran. Mage & rygg – booom! Det visade sig att jag var svagare än jag trott. Utebliven gym träning = tappade muskler. Den saken är klar. Helvete. Jag fick mig en käftsmäll när jag fick minska vikterna. Men jag påminde mig snabbt om att inte bli frustrerad, jag har inte prioriterat gymmet så det är bara gilla läget. Hur som helst, bra pass och jag misstänker att träningen kommer göra sig påmind imorgon när jag vaknar. Nu fortsätter jag på jobbet några timmar till, sen blir det raka vägen till fårhagen. Där lär vi få kämpa oss fram i leran… men vad gör det när våren är på ingång? Sol, fågelkvitter, grus och lera – jag välkomnar våren med öppna armar! Helgen kan beskrivas med ett ord: kärlek. Jag har andats lugn och inte haft några som helst måsten. Älskar den känslan. Att bara kunna göra precis det som faller mig in och tillåta mig att göra absolut ingenting. Men givetvis har vi inte spenderat hela helgen på soffan. Långpromenader, middag och mello med Sebbe, 18 km löpning med Malin, shopping i staden och även lite lydnadsträning. Hemmet har även fått sig en ny MoccaMaster och köket har fått sig en rengöring. En fantastisk helg som jag gärna ser en favorit-i-repris på om inte allt för lång tid. Förra veckan sprang jag 54 km. De flesta passen kändes bra, och både tiderna och pulsen visar på att utvecklingen går framåt. Förbaskat kul, även fast jag just nu springer väldigt presigelöst. Förhoppningsvis har jag karaktär nog att framåt vårkanten börja ta tag i intervaller och snäppet mer strukturerade pass. Men samtidigt så njuter jag av att löpningen blivit en del av mig. Att jag har möjlighet att springa, och att min kropp vecka efter vecka tar mig framåt. Det är bättre än vilken terapi som helst och jag blir utan tvekan en mer harmonisk människa av löpningen. Idag kickade jag igång veckan med 1 mil i spåret. Benen tyngre än förra veckan, så jag drog ner tempot en aning och njöt av den fantastiskt vackra soluppgången. Molnen var rosa och solen smög sig sakta fram bakom husknopparna. Magiskt. Väl hemma blev det snabb dusch följt av lydnadsträning med Ruth. Fritt följ, apportering, rutan och svängar på stället – check! Det är väldigt lite fokus på detaljer just nu, jag släpper igenom det mesta och låter henne få känna på härligt flyt i träningen. Givetvis släpper jag inte igenom vad som helst. Men låt mig ta apporteringen som ett exempel: - hon sitter stadigt - hon bokstavligen flyger ut till apporten - griper emellanåt slarvigt - tar mellan 2-3 omtag på vägen in. - hon flyger in i samma fart som ut. - schysst ingång med stor portion glädje Här ser jag ju tydligt att just upptaget och ”hålla” fast apporten inte är i närheten av min målbild. Men jag låter det vara så. Istället fokuserar jag på rätt känsla, både ut och in. Sedan tar jag detaljerna vid sidan av. Men i stort arbetar jag mer med hela moment, även om inte alla delar är klockrena. Det känns bra att träna så men vi får se hur träningen utvecklar sig! Nej nog skrivet här – nu vankas det jobb! Vi tog till vara på lunchrasten och tränade lite freestyle!
Igår stack vi till gräsplanen för att träna lydnad. Fritt följ, apportering med fokus på gripande och ingångar, signalkontroll och plastliggning. Ruth var pepp och hade himla fint fokus – och visade att plastliggning med hakan i backen kan börja utmanas. Hon låg stabilt trots störningar och en utmanande matte. Kul! När vi var klara blev det en löptur med Malin. Vi avverkade en mil med grus under fötterna, fågelkvitter för öronen och härliga plusgrader. Förbaskat bra känsla och jag påminde mig ett antal gånger om hur fantastiskt det är att jag har en kropp som bär mig. Idag blev det omvänd ordning – först löpning och sedan lydnadsträning. Benen var en aning tunga så drog ner tempo och njöt av att det faktiskt är snudd på vår ute. Jag lät tankarna få flöda medan benen gick av sig själva. Väl hemma blev det snabb dusch för att byta profil och agera hundtränare. Ruth var minst lika pepp som igår och jag inser att hon börjar få grepp om konceptet ”träning”. Hon kuuuuutar in på träningsplanen och tittar på mig med förväntansfulla ögon. Ögon som jag fullkomligen avgudar. Den blicken alltså… den kan jag göra mycket för! Träningen bestod av fritt följ med många halter och tempoväxlingar, raka skick med stopp mot target, fjärr och apportering med fokus på ingångar och gripande. Förbaskad glad hund och matte kan jag lova. Vi är peppade på lydnaden. Nu ska vi bara hålla kvar peppen trots att vallningen ligger runt knuten! Igår efter jobbet stack jag ut i löpspåret. Det var lätt duggregn och solen gömde sig sedan många timmar tillbaka i molnen. Spontant en rätt dyster känsla ute, men med löpskorna på och en pulsklocka som letade satelliteter kändes allting genast aningen ljusare. När klockan pep stack jag iväg genom ett stressigt Stockholm. Några kastade sig fram för att hinna med bussen och någon hängde efter sin hund som maniskt drog i kopplet, medan en annan cyklade förbi mig som om det vore tävling. Och där sprang jag. Helt i min egna värld där jag enbart iakttog alla runt omkring mig. Trots att jag emellanåt var mitt i smeten kändes det som jag var helt isolerad. Märklig och mäktig känsla. Benen kändes tunga, men andningen lätt. Och klockade visade precis det min andning kände. Förbaskat underbar känsla när utvecklingen sakta går framåt.
En mil senare öppnade jag dörren med ett leende på läpparna. Precis som alltid. Löpningen skapar så förbaskat många bra känslor i kroppen. Väl hemma blev det köttfärsås och Mästerkockarna. Det är nog det enda programmet vi ser på här hemma. Haha, obligatorisk närvaro krävs! Idag bjuder Stockholm på vårkänslor och jag ska arbeta fram till halv 3, sen vankas det lydnadsträning och löpning med Malin. En fin torsdag! Motivationen till att blogga har ungefär varit lika med noll. Fråga mig inte varför. Men så igår fick jag ett litet sug efter att börja skriva igen. Inte bara om hundträning utan även om träning, hälsa och kost. Hm, så jag går starkt i tankarna på att börja blogga lite bredare mot tidigare. Än är jag inte säker...men det lär ju visa sig ;)
Idag har vi iaf vallat för första gången på typ 3 veckor. Helt sjukt långt uppehåll men både vädret och Thailand har satt stopp för träningen. Tyvärr lär träningen få fortsätta ligga på is ett tag, då underlaget är allt annat än vallningsvänligt. Så istället får vi pyssla med lydnad, långa promenader och mysiga stunder i soffan. Inte fy sam det heller! Trots långt uppehåll skötte sig Ruth himla fint. Hon plockade lugnt och fint ut några träningsdjur, som vi visserligen snabbt fick ta tillbaka på grund av underlaget. Sedan fortsatte vi att jobba i fårhuset - förbaskat givande och utvecklande! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|