Alltså lördagar och söndagar - vilka fantatiska dagar det är. Känslan av att vara ledig och veta att varje timme kan spenderas på precis sånt man älskar mest. Den här helgen har som de flesta andra helger spenderats med människor jag älskar, löpning, jobb i fårhuset, långpromenader och goda middagar med vin. Kanske låter enformigt för er - men för mig är det en D R Ö M! Bara vetskapen om att få umgås med de människor som betyder allra mest kan ju få mig att spricka av lycka.
Ruth, ja lilla Ruth, jag vet inte om hon ska börja löpa eller om hon bara glömt sina hjärnceller någonstans?Vi får hoppas på det första, annars kommer vi ha problem de kommnade åren.
0 Comments
Efter två dagars konstant snöande är Stockholm vitt, vackert och kallt. Träningsmöjligheterna blir tyvärr begränsande, men det finns vissa plaster som möjliggör lydnad. Så imorse packade vi in oss i bilen för att träna med Malin & Filur. Andra passet den här veckan - det ni, det är stort!
Ruth fick även idag länka ett gäng moment, utan någon belöning mellan/under momenten. Jag har bestämt mig för att länka varje gång vi har tillfälle att bli kommenderade, just bara för att göra det till världens mest naturliga grej. Vi kör moment efter moment, utan något pillande - för att sedan ha dunderkul tillsammans med belöningen. Jag har dessutom bestämt mig för att inte lägga någon värdering i små fel under länkningarna. Tidigare kan det ha stört mig när tex, en halt blir sne, dålig sväng, segt ställande osv. Men jag tror att det är farligt att fokusera på för mycket detaljer i länkningarna. Uppstår samma fel flera gånger är det uppenbarligen något som måste tas ut ur "kedjan" och jobbas med. Istället fokuserar vi på känslan och helheten i länkningarna. Det är VI TVÅ på plan och vi ska ha förbaskat KUL! Detaljerna får precis som momentinlärning vara ett kaptiel för sig. Idag visade Ruth fina framsteg i länkingen, och det kändes som hon hade snäppet mer grepp om konceptet. Vi får se vart träningen tar oss, men det känns som vi arbetar med helt rätt nycklar just nu! Och Fillelito, ja, han har verkligen briljerat de senaste passen. Så förbaskat kul med utveckling, att få se hur hundarna växer och hur engagerade dom blir. <3 Vi har trots det isiga underlaget ute fått till en del träning, och det är tack vare garage och en konstgräsplan som blir plogad. Annars hade vi varit rätt rökta och enbart fått ägna oss åt pill inomhus. Hur som helst, så har vi tränat lite lydnad och jag får ofta påminna mig själv om hur lite tid vi ägnat oss åt just lydnad. Tror aldrig jag haft en hund som fått träna så lite lydnad som Ruth? 2014 gick åt att lära känna varandra och börja smaka på vallningen, där vi också fastnade. Får jag välja mellan vallning och lydnad slutar det nästan alltid med att vi står i fårhagen. Men samtidigt så blir jag lika lycklig varje gång vi tränar lydnad. Haha kluven tjej! Men skit samma, kontentan av det hela är att Ruth fått förhållandevis lite träning och det måste jag ta med mig i beräkningen varje pass!
De senaste passen har vi ägnat oss åt störningsträning, fritt följ, signalkontroll, rutan och apporteringen. Ruth är en helt annan typ av hund att träna mot vad jag är van vid. Jag måste tänka om och se träningen med andra ögon. Visst börjar det ta form men vi har en lång bit att gå för att bli samspelta. Men resan är ju målet, så vi njuter varje pass och jag blir alltid full i skratt av hennes ageranden. Full av bus, full av påhitt, full av glädje. Ja mina vänner, det är bara paketera det hela och få henne att lägga fokus på rätt saker… Haha, enklare sagt än gjort! Jag ser fram emot att varva lydnaden med vallningen under våren. Och så fort Ruth börjat löpa ska vi tävla I & II. Det blir himla spännande och framförallt förbaskat kuuuuul! Ta aldrig någon för givet. Ta aldrig livet för givet. Va ödmjukt inställd till livet och påminn dig själv om att livet är skört. Uppskatta dom du älskar. Visa kärlek och tappa aldrig tron om dina drömmar.
Det senaste halvåret har jag ett flertal gånger fått möta den tuffa delen av livet. Den delen av livet vi helst vill slippa. Den delen av livet vi aldrig tror kommer möta oss. Att möta det tuffa är vidrigt, smärtsamt och sorgligt. Men faktum är att det ger en perspektiv och nya insikter. Jag tycker mig tidigare ha uppskattat livet och allt det fina jag har, men kanske inte tillräckligt? Jag vet inte. Men efter allt det som har hänt den senaste tiden så finns det inga tvivel på att jag i fortsättningen kommer vara ödmjukt inställd. Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram - men jag tror jag vill ge er en påminnelse om att vara rädda om det ni har. Blir du osams med en människa du älskar, lös konflikten innan ni lämnar varandra. Glöm inte att dela med dig av dina känslor till människor du älskar. Tveka aldrig på att göra det som känns rätt i din mage. Gå din väg, oavsett vad andra tycker. Låt inte andra människors åsikter påverka dig negativt, eller hindra dig från att ta beslut som känns rätt för dig. Möjligheterna är oändliga, men livet är skört. Vad framtiden bjuder på har vi ingen aning om. Det enda vi kan göra är att försöka göra val som styr oss till våra drömmar - och UPPSKATTA det vi har. Och trivs du inte med vissa delar i ditt liv, gör något åt det. Ingen kommer ta makten över ditt liv och styra dina beslut. Det är bara du själv som kan bestämma hur DU vill leva DITT liv. Nog med ord... men idag är det känslostorm deluxe i mig. Jag vill gråta samtidigt som jag vill skratta. Jag vill gå vägen ingen gått, samtidigt som jag vill stanna i tryggheten. Ja, ni märker. Idag är det många tankar och känslor. Vädret i Stockholm har den senaste tiden varit mycket oklart. Det pendlar mellan snö, isgata och vår. Tyvärr blir vår vallning lidande, vilket är emot både min och Ruths vilja. Vi försöker ägna oss åt lite lydnadsträning emellanåt, men det känns som fingrarna kommer lossna redan efter någon kvart. Hm, vi hoppas och ber att våren snart är på igång. Fågelkvitter, grus på gatorna, ljusa mornar och tunnare kläder.
längtar. Isgata ute. Med andra ord, ingen löpning, ingen vallning och knappt några promenader. Värdelöst. Jag får små "panikrus" inombords, men med några djupa andetag inser jag att det bara är att gilla läget. Jag passar på att jobba heldagar hela veckan så jag kan sticka upp till Peter för att valla på fredag. Då packar jag och Carina in oss i bilen för att fylla på kunskapsförrådet. Förhoppningsvis är underlaget bättre där så vi kan få till bra träning. Och på tal om träning, vi har bokat in oss på kurs för Anita Boberg i maj också. Spännande!
Nu när dagarna blir lugna för Ruths del får mitt samvete sig en ordentlig dänga. Hon kan stå såhär hur länge som helst och jag gör allt för att inte tycka synd om henne. Blir så trött på mig själv... Jag vet att hon har ett fantastiskt liv och att lite vila gör henne gott... Jag har noll inspiration till att blogga. Jag skriver. Suddar ut. Skriver. Suddar ut. Skriver. Suddar ut. Och så fortlöper det ett bra tag innan jag ger upp. Orden kommer inte till mig som de gjorde förut. Jag får tunghäfta och mina fingrar vilar på tangentera. Känslan av att vilja skriva men inte kunna är värdelös. Jag vill blogga. Jag vill skriva. Jag vill få ner mina tankar på prent. Men det tar stop. Varje gång. Hopplöst.
Jag vet inte om lösningen är att bara skriva något och hoppas på att fingrarna snart börja blöda igen. Eller om jag helt enkelt ska lägga projektet blogg åt sidan. Jag får se helt enkelt… Åtta dagar på Gotland har också satt sina spår i mitt huvud. Jag avgudar platsen. Jag avgudar allt som har med den där ön att göra. Friskt? Knappast. Men så är det. Varje gång vi kör av båten får jag gåshud och lyckorus deluxe… och varje gång vi kör på för att fara mot Stockholm får jag klump i magen. Fråga mig inte varför… Alla viktiga parametrar i mitt liv finns i Stockholm, så varför den där klumpen biter sig fast är mycket, mycket, mycket oklar. Men något är det, och magkänslan brukar ju inte infinna sig utan anledning. Hur som helst, dit jag ville komma är att dagarna på Gotland gav mig så himla många insikter och nya perspektiv(precis som alltid). Jag får tid att tänka, tid att känna efter, tid att ventilera mina tankar, tid att umgås, tid att rå om mig själv och den jag älskar mest. Fler dagar på Gotland under året är står högt upp på min priolista. IGÅR BOKADE VI EN RESA TILL THAILAND! Om ynka 3 veckor sticker vi!
Ååååh fy farao så mysigt det ska bli! Både igår och idag fick vi till bra pass i hagen. Dock så inser jag att en hjälpande hand börjar bli behövligt. Vi stöter på delar som jag inte riktigt känner mig helt trygg i hur jag ska hantera. Ruth har mycket djurkänsla vilket på så många sätt är fantastiskt, men det gör det också svårt att hantera ibland. Men tack vare hennes djurkänsla har hon räddat vissa knepiga situationer många gånger. När jag fått tunghäfta, eller känt mig tafatt har Ruth löst det. Vi är alla nybörjare någon gång, och denna gången är det jag som är färsk i vallningen. Känslan av att lära sig saker varje dag tycker jag är otroligt tillfredställande, och vetskapen om att vi ständigt utvecklas ger mig rysningar. Men jag har Ruth att tacka för mycket, inte nog för att hon gett mig sån mersmak och satt mig in i vallning - hon har också hjälp och räddat mig i lägen då jag tappat kontrollen. Nu när min kunskapsbank växer och jag får ökad förståelse och insikt - så förstår jag att Ruth måste vara öppen för det jag säger, trots att det kanske går emot det hon tror är det rätta. Nu låter det som att hon inte alls lyssnar, men så är givetvis inte fallet. Men det är ett problem som jag med tiden insett är något vi måste ta på allvar och jobba med! Tänk alltså, vad jag och Ruth lär oss! Åh det är så himla kul!!
Fredag idag, med andra ord halv arbetsvecka. Underbart! I ett nafs försvann både jul, nyår och ledighet. Jag minns hur jag innan ledigheten bestämde mig för att ta vara och njuta av varje minut. Sagt och gjort. Men trots att jag verkligen tagit vara på varenda stund, och mått så bra jag bara kan, känns det som tiden gått fort. Fortare än vanligt. En klassiker, jag vet. Men jag blir lite förundrad varje gång, hur är det möjligt att man kan uppfatta tiden på så otroligt olika sätt?
Ledigheten invigdes med jul hos mamma. Vi hade fantastiska dagar med god mat, mycket kärlek, skratt och härliga samtal. Dessutom tog vi oss ut på långa härliga skogspromander och njöt av solens strålar. Den 27e for vi ner till Gotland och där blev vi kvar... Att beskriva dagarna känns omöjligt. Men jag kan lova er att jag njöt, och nöp mig själv många gångar i armen. Kärlek, vänner, närhet, natur, eldning, brunch, nyår på Fårö - ja men alltså, ååh jag önskar så att fler får uppleva sånt som jag fått göra den här ledigheten. När vi satt i båten hem kom verkligeheten ikapp mig. Plötsligt. Som en käftsmäll. Jag hinner inte ens komma hem innan jag vill tillbaka. Sjukt? Ja kanske... Jag vet helt ärligt inte vad det är, men det är något starkt som drar mig till den där ön. Hur som helst, nu är jag tillbaka hemma och känner att jag fått perspektiv på livet och mina egna tankar. Jag har så himla lätt att sväva iväg... känslomänniska som jag är. Igår stack vi ut till Agdala efter jobbet och jag kan säga att min dos av lycka blev överfylld. Att komma dit, till mitt andra hem, och bara prata om livet, krama Carina, valla och njuta av skogen. Ja det är också LIVET. <3 Jag har det för himla bra! Vad våren bjuder på vet jag inte än. Men vallning, tävlingar, löpning och mängder med lydnadsträning! VÄLKOMMEN 2015! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|