Ludvig sov till kvart i åtta idag. Ammade bara två gånger under natten, sen har han sovit som en stock. Så efter frukosten imorse smet jag & Ruth ut på en löptur medan Joel gjorde sig ordning för jobbet. Fåglarna kvittrade, luften var ljummen och skogen var fylld med härliga dofter. Jag njöt av varje steg och påminde mig om hur fantastiskt vi har det.
Väl hemma blev det kaffe på balkongen, och sen stack vi till SSBK för en bebis/agilitydejt med Denice & Madde. 3 bebisar, 3 mammor och 3 hundar. Kan det bli mycket bättre? Tveksamt. Jag har ju bestämt mig för att lära mig agility, så idag gjorde jag min egen designade handling med lite hjälp från Deniiiicto. Grymt kul och Ruth gick som tåget. PEPP! Nöjda och glada stack vi till fårhagen. Ruth blev överlycklig och gjorde många fina delar i hagen. Duktiga lilla hund! När vi var klara i hagen åkte vi hem till mig för att dricka en latte på vår innergård. Så himla mysigt. Bara prata om allt mellan himmel och jord, och låta bebisarna få vara i centrum. <3
0 Comments
Fredagen spenderades med Malin. Vi promenerade i regn, pratade om livet och lekte med Ludvig i soffan. När kvällen smög sig på kom Joel hem och lyckan var total. Äntligen skulle vi få spendera två dagar tillsammans. Det mina vänner, det var så efterlängtat! <3 Lördagen & söndagen spenderade på agilitytävling. Emelie skulle köra Ruth i hoppklass 2 och agilityklass 1. Och ja, hur ska jag sammanfatta helgen. Jo jag tror jag skriver: PEPP! Och för att snabbt sammanfatta Ruths lopp så säger jag såhär: Agilityklass 1: Superfint till en början, men sedan blir det en rak linje mot belöningen som ligger utlagd och Ruth drar dit. Stolt som en tupp och med stor portion glädje. Helt ärligt tror jag att hon trodde det var klart, men det ger henne knappast rätt att fortsätta springa när Emelie ropar på henne... Jag började först skratta för att sedan vilja nypa damen lite i kinden. Ja, livet med Ruth är minst sagt kul och hon slutar aldrig förvåna. Hoppklass 2A: En knepig bana för en hund som inte är helt genomtränad och dessutom har krut under tassarna. Men Emelie och Ruth kämpade på fint och jag fick tydlig inblick i vad vi behöver träna på! Hoppklass 2B: Här fick Emelie & Ruth betydligt bättre flyt, men tyvärr gled hon ut lite mycket i en sväng och tog ett hopphinder på vägen. Missade även slalomingången, som var i en lite knepig vinkel. I övrigt superfint lopp! Jag fick sån MERSMAK i helgen, och är så imponerad över Ruth. Hon går in och ger allt, men samtidigt så lyhörd och följsam. Det är så häftigt med agility. Trots 3 nollade lopp är jag så stolt över Emelie och Ruth, och det fanns så många fina delar att ta med sig. Och givetvis MÄNGDER med saker att träna på. Så, jag bestämmer mig för att kicka igång träningen direkt. Så strax åker vi till klubben, och imorgon ska jag gå agilitykurs med Ruth. Peppen sprutar ur öronen på mig! Klicka här för att redigera.
En liten bebis ger verkligen livet en ny vändning.
Nu är det en annan liten individ som står i centrum här hemma. Han har "makten" över hur våra dagar ser ut. Hans vilja är min lag. Det kanske låter hårt men faktum är att det är precis så det är. Det finns många teorier om hur man ska förhålla sig till sin bebis, och folk vill gärna dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Toppen, det är ju intressant att höra olika "storys", men det gäller att finna tryggheten i sig själv som mamma. Jag känner mitt barn bäst, och jag vill göra det som känns rätt i mitt hjärta. Jag vill lyssna på hans minsta vink. Jag vill finnas där för honom precis hela tiden. Jag tror inte ett dugg på teorierna om att man kan skämma bort sitt lilla barn i den här åldern, och jag vägrar låta honom "gilla läget" när han är ledsen. Fredag idag. Det betyder dejt med Malin. Efterlängtat. Och den här fredagen är lite extra speciell då Malin nu är klar med skolan. Och det i sin tur betyder mer M & M tid. Åh, sååå fantastiskt! Tänk det är bara drygt 2 månader kvar till vi får se vem som gömmer sig i hennes mage. Jag & Ludvig ser så mycket fram emot att få möta den lilla krabaten. Och tänk så fint att vi får vara mammaledig ett halvår ihop <3 Nej nu ska jag klä på Ludvig kläderna och förbereda oss för en promenad i regnet. Agilityträning med Emelie & Zamba igår. Vilket mys. Även fast det blev ett rätt kort pass då det vankades kurs på planen så blev vi fyllda med härlig energi! Även idag åkte jag, Ludvig och Ruth till klubben en sväng med förhoppningen om att träna...men det blev inte mycket till träning. Ludvig är inne i en period då han helst ska sitta i famnen konstant. Han ratar vagnen & babyskyddet. Enkelt? Knappast. Visst går det bra att bära honom i de flesta lägena, men på agilityplanen blir det små svårt att springa med honom på magen. Dessutom väger han redan 7,4 kg...så det är rätt tufft för min kropp. Just nu sker alla promenader med bärsele, och det känns i kroppen vill jag lova. Påminner mig om att det här är en period just nu, och det är med all säkerhet bara en tidfråga till han kan ligga i vagnen igen. Så till dess accepterar jag läget och bär på honom när han vill <3
Har fortfarande inte riktigt smält helgens framgångar. Känns så häftigt att dom gick in och nollade 3 lopp! Motivationen och peppen minskade ju inte direkt så igår for jag & Ruth till klubben för träning. Vi tränade på våra "läxor" och Ruth kändes så himla fin. Det var dock sjukt varmt så höll passet kort. Sen begav vi oss till fåren en liten stund och Ruth blir lika glad varje gång. <3
Idag ska vi träffa Emelie & Zambis för agilityträning...igen! Haha, vad händer? Från lydnad till agility. Nej vi ska inte sluta med lydnaden, men vi bryter av med agility den här säsongen. Det känns både kul och utvecklande. Och ibland är det faktiskt himla spännande att få vara nybörjare. I agilityn känner jag mig så färsk och lär mig för varje pass - otroligt tillfredsställande. Nu ska jag hugga tag i Luddelum(läs dammsugaren) här hemma...Ruth fäller nämligen kopiösa mängder...Blir tokig på allt hår! Kan inte förstå att pojken jag nu håller i min famn har legat i min mage. För bara några månader sedan sparkade han vilt i min mage och emellanåt kändes det som mina revben skulle gå sönder. Jag minns att jag älskade varenda spark, och hur stor nyfikenheten var på vem som gömde sig där inne.
Nu är han ute. Han. Tänk att det blev en liten pojke. Jag hade ingen känsla för "kön" när han låg i min mage. Och alla sa givetvis olika. Jag och syrran hade så olika form på magarna så vi anade att vi skulle få flicka & pojke... Men inte det, trots så olika magar fick vi båda pojkar. Dessutom 2 dagar mellan varandra. Så häftigt! Och det är verkligen kul att kunna dela den här resan så tätt ihop med syrran. 14 veckor blev Ludvig idag. 11:43. Jag minns förlossningen som om den vore igår. Så många känslor. Så mycket smärta. Så mycket glädje. En dag som omöjligen går att klä i ord. Allt gick så fort. På bara några ynka timmar höll jag honom i min famn. 3950 gram låg på mitt bröst. Tårarna var ett faktum. Han, LillaBus, som levt livet i min mage låg på mitt bröst. Den känslan är det mest fantastiska jag någonsin upplevt. Han var den finaste lilla pojken mina ögon någonsin skådat. Jag nyper mig ofta i armen. Drömmer jag? Är han verkligen min? Får jag pussa på honom när jag vill? Har han verkligen min gener? Jag känner en sån otrolig tacksamhet över att få vara hans mamma. Jag vill skydda honom från allt, och jag vill finnas vid hans sida dygnets alla timmar. Jag vill visa honom världen. Jag vill lära honom allt jag kan. Jag vill hålla honom nära mig. Jag vill vara en närvarande mamma som ger honom allt och lite till. Kärleken är obeskrivlig, smärtsam och så otroligt stark. Jag älskar honom så mycket att det värker i hela min kropp. Han är allt. I fredags möttes jag och Emelie på klubben för agilityträning. Vi ställde upp några kombinationer och varvade med Ruth & Zamba. Båda kändes fina så vi peppade fint inför lördagens och söndagens tävlingar. Sen for vi vidare till fårhagen för att fixa 25:an och valla lite. Det är lite som en dröm att ha får även i år. Så avkopplande och rofullt att komma ut till hagen och se djuren beta.
Igår vankades Ruths andra agilitytävling. Jag & Emelie möttes vid halv 8 för att fara ut till Väsby. Och behöver jag ens säga att vi var taggade? Tror inte det...haha! Ruth skulle tävla hopp & agilityklass 1, medan Zamba skulle köra agilityklass 2 och hoppklass 1. Och ja, ni vet ju hur färsk agilityträningen är för Ruth, och dessutom får hon varva mellan att köra med mig & Emelie. Men trots det går hon & Emelie in och levererar i båda klasserna!! Hoppklass hamnade hon på en 4:e plats och plockade pinne(det var ruggigt tight mellan tiderna i toppen), och i agilityklassen diskade dom sig. Men loppet var grymt, och vi kunde på filmen se varför det blev tokigt. Zamba & Emelie levererade också med en 2:a placering & sista pinnen i hoppklass 1. Det var nöjda tjejer(...och en kille, Ludvig) som styrde bilen hemåt. Idag tog vi lite sovmorgon och sågs vid 9 för att fara till Södertälje Lokala Kennelklubb. 3 starter väntade för Ruth, 2 i hoppklass & 1 i agilityklass. Och vet ni? Emelie & Ruth går in och NOLLAR ALLA loppen!!! Dessutom plockade dom hem två första placeringar och en andra placering. Hur grymma?! Så stolt! I det stora hela var loppen så fina och jag stod med ett leende på läpparna när dom körde. Tyvärr blev det lite strul i starten i ena hoppklassen, och det kostade dom fasligt mycket tid... Lite små tråkigt, men samtidigt Emelie styrde snabbt upp det och gav allt. Åh vi har haft en sån himla mysig helg tillsammans!! Och Ludvig har hängt med utan några större konstigheter. Lite ledsen ibland när han var trött och inte riktigt hade ro att somna. Men då blev det bärsjal och en liten promenad så somnade han som den prins han är <3 Och Ruth, ja vad ska jag säga om den hunden? Hon går verkligen in och levererar. Jag menar, vi har inte tränat agility länge. Och Emelie tog över träningen när jag blev höggravid och då har dom bara kört 1 gång i veckan sedan när...typ december? Ja, det finns inga ord. Ruth har både huvudet och kroppen med sig och vill verkligen samarbeta. En egenskap jag värderar så otroligt högt. Älskade hund, vart ska det här sluta? Redan i hoppklass 2...och där ska hon debutera redan nästa helg. Ooops...jag behöver verkligen träna på våra läxor! Nu ska jag mysa lite för mig själv i soffan. Den lilla grabben har hängt på mig i två dygn, och nu sover han i sängen så jag får några minuters egentid. Det känns välbehövligt. Den här hunden alltså. Om jag ändå kunde beskriva henne. Hon är så speciell. Hon är inte som alla andra.
Sen Ludvig kom har livet förändrats. Han är till största del i centrum och vi ägnar honom otroligt mycket uppmärksamhet. Innan var alltid Ruth i centrum. Helt klart en stor omställning. Från att Ruth alltid har trott att den där "gullrösten" är menad till henne, så är den nu ofta riktad till en annan individ. I början märktes det att hon var påverkad, trots att vi var noga med att verkligen se henne och ge henne uppmärksamhet. Men det spelade ingen roll, hon kände av en stor förändring. Allt eftersom tiden har gått har hon växt in i rollen som "storasyster". Givetvis inte bokstavligt talat, men nästan. Hon har växt och mognat...vilket känns helt sjukt. Att en liten bebis kan få hunden att mogna? Kan det ens stämma, eller är det en ren tillfällighet? Jag vet inte...men mognat har hon. Jag tror hon börjar se lilla Ludvig som en i familjen. Hon stämmer ofta av läget genom att lukta på honom, kommer direkt till oss om han börjar skrika på promenaden, hon rekar hela tiden av läget med mig under promenaderna och tar betydligt större ansvar än innan. Hon skvallrar på folk, hon kastar sig in vid min sida om hon ser en hund, hon väntar in oss om vi går långsamt...ja, hon sköter sig helt enkelt typ själv utan att jag ens behöver säga något. Hur är det möjligt? Hon är grymt på att läsa olika situationer och slår snabbt ihop vilka beteenden jag gillar och inte. Älskade Ruth, hon är verkligen min bästa vän och jag älskar att dela min vardag med henne. Hon är alltid glad, full av härlig energi och ger mig dagligen skratt åt hennes roliga små påhitt. Hon har också en fantastisk avknapp som jag värderar otroligt högt. Hon har inga problem att vila sig igenom dagarna, och trots utebliven aktivitet så stressar hon aldrig upp sig. Att hon dessutom alltid har fyra tassar på jorden gör det så himla tacksamt att leva med henne. Jag skulle kunna skriva en uppsats om den här hunden...så jag får nog sluta nu, annars blir det en roman av den här texten. Igår följde vi med Joel löpbanan för att heja på när han sprang intervaller. Det gäller att ta vara på varje sekund tillsammans då tiden är knapp när han jobbar heltid. Värdelöst. Önskar att han kunde jobba halvtid, men det skulle ju bli lite små knepigt när jag går hemma och är mammaledig. Men önska kan man ju alltid.
Imorse började vi iaf morgonen i fårhagen. Jösses, det känns som evigheter sen vi vallade. Ruth var laddad och jag kände mig ringrostig. Efter lite funderade bestämde jag mig för att låta henne få jobba med sin djurkänsla och använda så få kommandon som möjligt. Tror vi ska köra så någon vecka, så kanske vi sakta men säkert börja hitta tillbaka. Jag menar, man skulle ju kunna säga att det varit vallvila sen oktober förra året... Det är rätt lång tid. Men nu är Ludvig ute och så pass stor att jag känner mig trygg i att ta med honom. :) Igår hämtade vi hem 11 stycken damer som ska beta i vår hage. Som tur är har vi även det här året fått möjlighet att låna några djur av en fantastisk bonde. Hur bra som helst då vi just nu känner att det är ett för stort projekt att ta hand om djuren över vintersäsongen.
Resan gick bra och fåren verkade glada när dom släpptes ut i nya hagen. Dom utforskade marken och gjorde små söta skutt :) Ruth fick vara med och jobba lite igår, först hämta dom från betet och in i fårhuset för att sedan hjälpa till när vi skulle verka klövarna, och givetvis vid utsläppet i nya hagen. Hon har inte vallat mycket dom senaste månaderna men hon löste uppgifterna fint. Visst var hon lite väl het, men med några påminnelser om ta det lugnt gick allt fint och smidigt. Ser fram emot att sätta igång träningen och se hur vi ligger till. Funderar även på om vi skulle försöka få till en privatkurs under våren... vi har en bokad i höst men det känns lite väl långt bort. Jag vill ha verktyg nu... |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|