Thailand var härligt. Sol, bad, träning, frukt och god mat - med andra ord gjorde vi inte många knop. En vecka går dessutom fort och de första dagarna är det fokus på nedvarvning. Väl hemma igen blev det ett kärt återseende med Ruth. Tänk att man kan sakna sin fyrbenta vän så otroligt mycket.
Jag hann dock inte mycket mer än landa innan jag fick beskedet om att farmor lämnat jorden. Det gick förbannat fort. Skönt för henne att slippa lida men en chock för oss runt omkring. Jag var där några dagar innan Thailand och hon skämtde på ett sätt bara farmor kan göra. Nu är hon död. Jag kan inte få grepp om det. Det har varit så många bortgångar det senaste halvåret att jag börjar känna mig avskalad. När är det nog? När vänder det? Gör det någonsin det? Eller kommer livet se ur såhär? En sak är klar, jag har varit förskonad från allt sånt här i 25 år, vilket jag är otroligt tacksam för! I stort känner jag mig rätt tom. Inte nog med att farmor går bort, samma kväll möts jag av en käftsmäll från en av mina närmaste. En käftsmäll jag inte kunde hantera. Jag känner mig tom. Förvirrad. Tveksam. Rädd. Ledsen. Och inget kan jag göra. Gilla läget helt enkelt. Och bara tanken på att gilla läget ger mig magont. Nog med depp här. Det vänder, frågan är bara vilken väg vinden tar mig. För just nu är jag på ruta noll och vet varken ut eller in.
1 Comment
|
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|