Igår stack vi till gräsplanen för att träna lydnad. Fritt följ, apportering med fokus på gripande och ingångar, signalkontroll och plastliggning. Ruth var pepp och hade himla fint fokus – och visade att plastliggning med hakan i backen kan börja utmanas. Hon låg stabilt trots störningar och en utmanande matte. Kul! När vi var klara blev det en löptur med Malin. Vi avverkade en mil med grus under fötterna, fågelkvitter för öronen och härliga plusgrader. Förbaskat bra känsla och jag påminde mig ett antal gånger om hur fantastiskt det är att jag har en kropp som bär mig. Idag blev det omvänd ordning – först löpning och sedan lydnadsträning. Benen var en aning tunga så drog ner tempo och njöt av att det faktiskt är snudd på vår ute. Jag lät tankarna få flöda medan benen gick av sig själva. Väl hemma blev det snabb dusch för att byta profil och agera hundtränare. Ruth var minst lika pepp som igår och jag inser att hon börjar få grepp om konceptet ”träning”. Hon kuuuuutar in på träningsplanen och tittar på mig med förväntansfulla ögon. Ögon som jag fullkomligen avgudar. Den blicken alltså… den kan jag göra mycket för! Träningen bestod av fritt följ med många halter och tempoväxlingar, raka skick med stopp mot target, fjärr och apportering med fokus på ingångar och gripande. Förbaskad glad hund och matte kan jag lova. Vi är peppade på lydnaden. Nu ska vi bara hålla kvar peppen trots att vallningen ligger runt knuten!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|