Helgen kan beskrivas med ett ord: kärlek. Jag har andats lugn och inte haft några som helst måsten. Älskar den känslan. Att bara kunna göra precis det som faller mig in och tillåta mig att göra absolut ingenting. Men givetvis har vi inte spenderat hela helgen på soffan. Långpromenader, middag och mello med Sebbe, 18 km löpning med Malin, shopping i staden och även lite lydnadsträning. Hemmet har även fått sig en ny MoccaMaster och köket har fått sig en rengöring. En fantastisk helg som jag gärna ser en favorit-i-repris på om inte allt för lång tid. Förra veckan sprang jag 54 km. De flesta passen kändes bra, och både tiderna och pulsen visar på att utvecklingen går framåt. Förbaskat kul, även fast jag just nu springer väldigt presigelöst. Förhoppningsvis har jag karaktär nog att framåt vårkanten börja ta tag i intervaller och snäppet mer strukturerade pass. Men samtidigt så njuter jag av att löpningen blivit en del av mig. Att jag har möjlighet att springa, och att min kropp vecka efter vecka tar mig framåt. Det är bättre än vilken terapi som helst och jag blir utan tvekan en mer harmonisk människa av löpningen. Idag kickade jag igång veckan med 1 mil i spåret. Benen tyngre än förra veckan, så jag drog ner tempot en aning och njöt av den fantastiskt vackra soluppgången. Molnen var rosa och solen smög sig sakta fram bakom husknopparna. Magiskt. Väl hemma blev det snabb dusch följt av lydnadsträning med Ruth. Fritt följ, apportering, rutan och svängar på stället – check! Det är väldigt lite fokus på detaljer just nu, jag släpper igenom det mesta och låter henne få känna på härligt flyt i träningen. Givetvis släpper jag inte igenom vad som helst. Men låt mig ta apporteringen som ett exempel: - hon sitter stadigt - hon bokstavligen flyger ut till apporten - griper emellanåt slarvigt - tar mellan 2-3 omtag på vägen in. - hon flyger in i samma fart som ut. - schysst ingång med stor portion glädje Här ser jag ju tydligt att just upptaget och ”hålla” fast apporten inte är i närheten av min målbild. Men jag låter det vara så. Istället fokuserar jag på rätt känsla, både ut och in. Sedan tar jag detaljerna vid sidan av. Men i stort arbetar jag mer med hela moment, även om inte alla delar är klockrena. Det känns bra att träna så men vi får se hur träningen utvecklar sig! Nej nog skrivet här – nu vankas det jobb!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|