Igår efter jobbet stack jag ut i löpspåret. Det var lätt duggregn och solen gömde sig sedan många timmar tillbaka i molnen. Spontant en rätt dyster känsla ute, men med löpskorna på och en pulsklocka som letade satelliteter kändes allting genast aningen ljusare. När klockan pep stack jag iväg genom ett stressigt Stockholm. Några kastade sig fram för att hinna med bussen och någon hängde efter sin hund som maniskt drog i kopplet, medan en annan cyklade förbi mig som om det vore tävling. Och där sprang jag. Helt i min egna värld där jag enbart iakttog alla runt omkring mig. Trots att jag emellanåt var mitt i smeten kändes det som jag var helt isolerad. Märklig och mäktig känsla. Benen kändes tunga, men andningen lätt. Och klockade visade precis det min andning kände. Förbaskat underbar känsla när utvecklingen sakta går framåt.
En mil senare öppnade jag dörren med ett leende på läpparna. Precis som alltid. Löpningen skapar så förbaskat många bra känslor i kroppen. Väl hemma blev det köttfärsås och Mästerkockarna. Det är nog det enda programmet vi ser på här hemma. Haha, obligatorisk närvaro krävs! Idag bjuder Stockholm på vårkänslor och jag ska arbeta fram till halv 3, sen vankas det lydnadsträning och löpning med Malin. En fin torsdag!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|