Igår följde vi med Joel löpbanan för att heja på när han sprang intervaller. Det gäller att ta vara på varje sekund tillsammans då tiden är knapp när han jobbar heltid. Värdelöst. Önskar att han kunde jobba halvtid, men det skulle ju bli lite små knepigt när jag går hemma och är mammaledig. Men önska kan man ju alltid.
Imorse började vi iaf morgonen i fårhagen. Jösses, det känns som evigheter sen vi vallade. Ruth var laddad och jag kände mig ringrostig. Efter lite funderade bestämde jag mig för att låta henne få jobba med sin djurkänsla och använda så få kommandon som möjligt. Tror vi ska köra så någon vecka, så kanske vi sakta men säkert börja hitta tillbaka. Jag menar, man skulle ju kunna säga att det varit vallvila sen oktober förra året... Det är rätt lång tid. Men nu är Ludvig ute och så pass stor att jag känner mig trygg i att ta med honom. :)
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|