Kan inte förstå att pojken jag nu håller i min famn har legat i min mage. För bara några månader sedan sparkade han vilt i min mage och emellanåt kändes det som mina revben skulle gå sönder. Jag minns att jag älskade varenda spark, och hur stor nyfikenheten var på vem som gömde sig där inne.
Nu är han ute. Han. Tänk att det blev en liten pojke. Jag hade ingen känsla för "kön" när han låg i min mage. Och alla sa givetvis olika. Jag och syrran hade så olika form på magarna så vi anade att vi skulle få flicka & pojke... Men inte det, trots så olika magar fick vi båda pojkar. Dessutom 2 dagar mellan varandra. Så häftigt! Och det är verkligen kul att kunna dela den här resan så tätt ihop med syrran. 14 veckor blev Ludvig idag. 11:43. Jag minns förlossningen som om den vore igår. Så många känslor. Så mycket smärta. Så mycket glädje. En dag som omöjligen går att klä i ord. Allt gick så fort. På bara några ynka timmar höll jag honom i min famn. 3950 gram låg på mitt bröst. Tårarna var ett faktum. Han, LillaBus, som levt livet i min mage låg på mitt bröst. Den känslan är det mest fantastiska jag någonsin upplevt. Han var den finaste lilla pojken mina ögon någonsin skådat. Jag nyper mig ofta i armen. Drömmer jag? Är han verkligen min? Får jag pussa på honom när jag vill? Har han verkligen min gener? Jag känner en sån otrolig tacksamhet över att få vara hans mamma. Jag vill skydda honom från allt, och jag vill finnas vid hans sida dygnets alla timmar. Jag vill visa honom världen. Jag vill lära honom allt jag kan. Jag vill hålla honom nära mig. Jag vill vara en närvarande mamma som ger honom allt och lite till. Kärleken är obeskrivlig, smärtsam och så otroligt stark. Jag älskar honom så mycket att det värker i hela min kropp. Han är allt.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|