Tänk att jag får spendera varje dag med den här lilla varelsen. Hon följer varje steg jag tar och möter alla våra påhitt med glädje. Någon stress verkar inte finnas i hennes kropp och jag kan lova er att det gör henne otroligt tacksam att leva med. Hon jagar aldrig upp sig och har inte mer bråttom än nödvändigt. När vi går i staden traskar hon snällt vid min sida och tittar på mig med sina förväntansfulla ögon. När vi går i skogen springer hon och tittar på mig med sina "kom igen då matte"-ögon och uppmanar till lek tillsammans med mig. Hemma vill hon ligga nära.
Hon tar livet med ro och låter sig inte påverkas av olika miljöer, underlag eller ljud. Hon spatserar alltid tryggt vid min sida och hänger gärna kampandes i kopplet om jag tillåter. På jobbet sköter hon sig exemplariskt, jag tittar ofta på henne och blir varm i magen. Hon är trots allt bara 7 månader gammal. Åh bästa, älskade vän <3
0 Comments
Det var det här med att analysera träningen. Är det bra? Hur mycket ska man grotta in sig i sina egna analyser? Hur mycket ska man grubbla över hur träningspasset gick? Hur mycket klokare blir man?
Jag bestämde mig i höstas för att inte analysera passen i detalj. Istället vara saklig. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad behöver vi träna mer på? Skriva ner det, och ta med mig det till nästa veckas träningsplanering. Jag tror i stort inte att dom här djupa analyserna som många gör ger någon revolutionerande utveckling. Istället tror jag lätt man snöar in sig på problem och kan grubbla i evigheter varför det blev som det blev. Hundarna är egentligen rätt enkla, det är bara att vi har svårt att läsa och förstå hur dom tänker. Samt att vi inte vet hur dom upplever händelser och olika känslor. Därför har jag valt att själv vara väldigt tydlig i min kommunikation till Ruth. Helt enkelt: belönar det jag tycker om och berättar om det är något jag inte önskar. Givetvis ser det annorlunda ut under inlärning och i stadier där hon fortfarande är "färsk". Där försöker jag istället se till att utrymme för felsteg är minimala. Allt för att göra henne säker och trygg i utförandet. Jag ser också till att inte lägga någon värdering i hennes prestation. Knappast enkelt men jobbar aktivt med det och tycker själv jag gör stora framsteg. Blir något tokigt berättar jag det UTAN att vara besviken eller ledsen, istället återigen bara saklig. Och är hon duktig vill jag att hon ska känna att jag verkligen tycker det. Vi klarade det tillsammans och ska också känna oss duktiga ihop! Som ett team. Vi behöver ju varandra för att lyckas. På varsitt håll kommer vi ingenstans. Det ska vara VI. Sprang 1,4 mil när jag kom hem från jobbet. Snittade ett högre tempo än senast. Kul! Men samtidigt var känslan rätt taskig... eller snarare så att benen kändes aningen tunga. Blev ju 1,4 mil i lördags och 1 mil igår...så kanske inte helt otippat. Jag är trots allt inte en van löpare än, även om mängden den senaste tiden har ökat markant. Hur som helst, det jag tänkte komma till är hur bra jag mår av löpningen. Det är ren terapi för min hjärna. Jag blir mer harmonisk och bearbetar mängder med tankar under passen. Jag hade aldrig någonsin trott att löpning skulle falla mig i smak, jag menar - hur kul kan det vara? Ena foten framför den andra. Kom igen, visst farao finns det roligare fysiska aktiviteter. Speciellt för en smått överaktiv och sprallig människa som mig. Men tji fick jag... det blev precis tvärtom. Löpningen ger mig andrum och tid för mig själv. Det är bara jag. Jag hör min egna andning. Jag hör varje fotisättning. Jag hör mina egna tankar.
Känslan av att vara i stunden och att möta varje steg i sin ensamhet har för mig varit en hemsk utmaning. Jag vill hellre att det händer femtioelva tusen grejer runt mig, och all form av uthållighetsidrott har knappast fallit mig i smak. Jag är stolt över mig själv. Jag är stolt att jag vänt på kakan och insett att det är precis det här jag behöver för att komma i harmoni med mig själv. Jag behöver egen tid och jag behöver reda i alla tankar. Och att samtidigt ta ut sig fysisk är optimalt för mig. Ruth får sakta börja följa med mig. Jag springer kortare turer och vi tränar på att bli samspelta. Jag vill att hon ska gå på mina röstkommandon till ett hundra procent. Dra på kommando, gå på sidan på kommando, öka fart och sakta ner på kommando. Det blir utmanande men jäklar va kul vi ska ha! Sen blir det Hundlöpet i år. Jag har dock lovat bort Ruth till Joel, så jag får väl låna någon av mina vänners hundar! Hur ser hon ut? Oklart. Ena sekunden som en hyena, andra sekunden som ett lejon och tredje sekunden som en orm. Haha, hjälp Ruth - hur ska det här sluta?
1 mils löpning, frukost & lydnadsträning. Nu vankas akupunktur. Bra start på den här måndagen, som dagen till ära bjuder på små solstrålar. Efterlängtat! Lydnadsträningen med Ruth går saaaakta framåt och vi har himla kul! Vi tar små steg och jag följer hennes utveckling med glädje. Hon är fortfarande väldigt barnslig och utåtriktad - egenskaper som uppskattar men som kräver att jag är noga med träningsupplägg. Dessutom vill jag inte skapa för mycket "seriösitet-känsla" och inte heller ladda träningen på ett spänt sätt. Jag vet hur lätt det slår över hos både mig och hunden. Att finns en balans är svårt men utan tvekan mitt mest primära mål. I övrigt så tror jag Ruth kommer börja löpa snart...hon små kissar på promenaderna, luktar mer än vanligt, ännu mer tillgiven och beter sig lite annorlunda. Hm, vi får se! Välkommen till familjen Annorlunda. Här hemma vet man aldrig vad som händer och den ena är knäppare än den andra. Frukosten som borde gått i lugnets tecken(med tanke på att det är lördag) gick precis åt raka vägen åt andra hållet. Ruth såg till att spetsa till morgonen och Mr J var inte sen att hänga på... Dom två tillsammans. Ja, vad ska jag skriva? Filmen får tala för sig.
Strax efter 10 ringde Malin på dörren. En löptur stod på schemat. 1,4 mil! Malin som sprungit lite den senaste tiden kämpade på riktigt bra och tog sig runt utan några större problem. Stolt vän? Minst sagt! Mer löpning med Brallsis ska det bli så fort hon flyttar hem! Medan vi sprang tog Joel med sig Ruth för att möta Sebbe & Melwin. Än har dom inte kommit hem, och jag är osäker på i vilket tillstånd dom anländer i? Skämt och sido, himla fint att ibland få lite avlastning! Igår överraskade vi våra bästisar Malin & Filur på centralen. Dom anlände från Leksand för att spendera helgen här i Stockholm. Lycka! Väl hemma blev det middag och sängen.
Imorse vankades det löpning med min fyrbenta vän. Ruth skötte sig exemplariskt, men verkade tycka det var aningen tidigt. Jag menar, varför springa klockan 6 på morgonen när man kan sova? Hm...hon har nog en poäng i det. Dagarna är fullsmockade från tidig morgon till sen kväll(läs 21:30, för då ligger vi i sängen). Allt som har med hundträning att göra har fått stå åt sidan. Tråkigt men också bra att få lite distans. Vi längtar att kicka igång mer seriöst snart, men just nu måste annat i livet få mer tid. Det är bra för mig att träna mitt samvete... Jag får så lätt dåligt samvete när Ruth inte får så mycket tid som jag tycker hon behöver. Men å andra sidan, hon är med mig på jobbet varje dag - får långa promenader, mycket uppmärksamhet och små träningspass i veckan. Så i det stora hela går det verkligen ingen nöd på den fröken.
Annars då? Jag mår bra. Ruth mår bra. Försöker intala mig själv om att inte smälla upp för många måsten på agendan. Försöker också att bli mer lagom... mer mellanmjölk, mer svensk. Nej men ni fattar. Jag ska alltid gör allt så förbaskat seriöst och helhjärtat. Ibland kan det nog vara klokt att göra något i mängden "lagom". Allt är ju knappast svart eller vitt och vissa saker är faktiskt dåligt i för stor mängd. Eller kanske nästan kan påstå att allt är dålig i för stor mängd. Okej massa ordbajs. Men strunt samma, ni hajjar. Jag ska chilla ner på vissa delar och vara mer "lagom". Åh kräks bara på ordet. Okej, nej inte kräks. Men tycker det är negativt laddad. ANDAS. Lagom var det ja. Behöver inte hata ett ord bara för att jag tycker mindre om det. Ja men ni fattar? Åh blir så trött på mig själv! Jaja.. lär så länge jag lever. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|