Både igår och idag fick vi till bra pass i hagen. Dock så inser jag att en hjälpande hand börjar bli behövligt. Vi stöter på delar som jag inte riktigt känner mig helt trygg i hur jag ska hantera. Ruth har mycket djurkänsla vilket på så många sätt är fantastiskt, men det gör det också svårt att hantera ibland. Men tack vare hennes djurkänsla har hon räddat vissa knepiga situationer många gånger. När jag fått tunghäfta, eller känt mig tafatt har Ruth löst det. Vi är alla nybörjare någon gång, och denna gången är det jag som är färsk i vallningen. Känslan av att lära sig saker varje dag tycker jag är otroligt tillfredställande, och vetskapen om att vi ständigt utvecklas ger mig rysningar. Men jag har Ruth att tacka för mycket, inte nog för att hon gett mig sån mersmak och satt mig in i vallning - hon har också hjälp och räddat mig i lägen då jag tappat kontrollen. Nu när min kunskapsbank växer och jag får ökad förståelse och insikt - så förstår jag att Ruth måste vara öppen för det jag säger, trots att det kanske går emot det hon tror är det rätta. Nu låter det som att hon inte alls lyssnar, men så är givetvis inte fallet. Men det är ett problem som jag med tiden insett är något vi måste ta på allvar och jobba med! Tänk alltså, vad jag och Ruth lär oss! Åh det är så himla kul!!
Fredag idag, med andra ord halv arbetsvecka. Underbart!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|