Jag har noll inspiration till att blogga. Jag skriver. Suddar ut. Skriver. Suddar ut. Skriver. Suddar ut. Och så fortlöper det ett bra tag innan jag ger upp. Orden kommer inte till mig som de gjorde förut. Jag får tunghäfta och mina fingrar vilar på tangentera. Känslan av att vilja skriva men inte kunna är värdelös. Jag vill blogga. Jag vill skriva. Jag vill få ner mina tankar på prent. Men det tar stop. Varje gång. Hopplöst.
Jag vet inte om lösningen är att bara skriva något och hoppas på att fingrarna snart börja blöda igen. Eller om jag helt enkelt ska lägga projektet blogg åt sidan. Jag får se helt enkelt… Åtta dagar på Gotland har också satt sina spår i mitt huvud. Jag avgudar platsen. Jag avgudar allt som har med den där ön att göra. Friskt? Knappast. Men så är det. Varje gång vi kör av båten får jag gåshud och lyckorus deluxe… och varje gång vi kör på för att fara mot Stockholm får jag klump i magen. Fråga mig inte varför… Alla viktiga parametrar i mitt liv finns i Stockholm, så varför den där klumpen biter sig fast är mycket, mycket, mycket oklar. Men något är det, och magkänslan brukar ju inte infinna sig utan anledning. Hur som helst, dit jag ville komma är att dagarna på Gotland gav mig så himla många insikter och nya perspektiv(precis som alltid). Jag får tid att tänka, tid att känna efter, tid att ventilera mina tankar, tid att umgås, tid att rå om mig själv och den jag älskar mest. Fler dagar på Gotland under året är står högt upp på min priolista.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|