I ett nafs försvann både jul, nyår och ledighet. Jag minns hur jag innan ledigheten bestämde mig för att ta vara och njuta av varje minut. Sagt och gjort. Men trots att jag verkligen tagit vara på varenda stund, och mått så bra jag bara kan, känns det som tiden gått fort. Fortare än vanligt. En klassiker, jag vet. Men jag blir lite förundrad varje gång, hur är det möjligt att man kan uppfatta tiden på så otroligt olika sätt?
Ledigheten invigdes med jul hos mamma. Vi hade fantastiska dagar med god mat, mycket kärlek, skratt och härliga samtal. Dessutom tog vi oss ut på långa härliga skogspromander och njöt av solens strålar. Den 27e for vi ner till Gotland och där blev vi kvar... Att beskriva dagarna känns omöjligt. Men jag kan lova er att jag njöt, och nöp mig själv många gångar i armen. Kärlek, vänner, närhet, natur, eldning, brunch, nyår på Fårö - ja men alltså, ååh jag önskar så att fler får uppleva sånt som jag fått göra den här ledigheten. När vi satt i båten hem kom verkligeheten ikapp mig. Plötsligt. Som en käftsmäll. Jag hinner inte ens komma hem innan jag vill tillbaka. Sjukt? Ja kanske... Jag vet helt ärligt inte vad det är, men det är något starkt som drar mig till den där ön. Hur som helst, nu är jag tillbaka hemma och känner att jag fått perspektiv på livet och mina egna tankar. Jag har så himla lätt att sväva iväg... känslomänniska som jag är. Igår stack vi ut till Agdala efter jobbet och jag kan säga att min dos av lycka blev överfylld. Att komma dit, till mitt andra hem, och bara prata om livet, krama Carina, valla och njuta av skogen. Ja det är också LIVET. <3 Jag har det för himla bra! Vad våren bjuder på vet jag inte än. Men vallning, tävlingar, löpning och mängder med lydnadsträning! VÄLKOMMEN 2015!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|