Sprang en sväng imorse och rundade av morgonen med frukost på balkongen. Tur att vi har balkong, annars skulle jag inte överleva i staden... Efter den sköna starten bosatte vi oss mer eller mindre i fårhagen tillsammans med våra fina vänner. Staketbygge, trimning av gräset...(som växt fööööör fort), lite träning och annat fix. Vi varvade det tunga arbetet med skratt och prat, precis så som det ska vara. 10 timmar senare hade vi fixat en 25a - och mycket annat. Vi är så förbaskat BRA! Nu ska vi fixa en fålla, få undan en del bråte i hagen(som kommunen hjälper oss med), sen är vi på banan för mängder med träning. Pepp!
Den här dagen, ja den kommer jag leva på länge. Nu väntas sängen för både mig och Ruth, våra ögon går i kors och imorgon ska vi stå redo för träning på nya djur redan kl 10. Jag började morgonen med en löptur för att sedan hinna valla innan jobbet kallade. Löpningen kändes helt okej medan vallträningen kändes super. Vi fokuserade på fösningen, så bestämde ett mål och gick, gick och gick lite mer.. Försökte styra så lite som möjligt och såg till att hålla i bromsen så fort fel tanke slog till! Grymt bra träning för oss båda :) På eftermiddag träffade vi Malin & Fille för lydnadsträning på Mälarö BK. Ruth och jag länkade ihop nästan alla moment i III med gryyyym känsla och fina moment. Jäklar va pepp jag blev och mersmaken för lydnaden börjar helt klart komma! Efter träningen tog vi oss en promenad och kröp sen upp i soffan med en varsin sallad. Helt klart en faaaaantastisk fredag!! Två dagars ledigt. I osndags var vi på vallkurs för Anita Boberg, och idag har vi gottat oss med både vallning, löpning och släktträff. Förbaskade bra dagar!
I tisdags fick vi hem våra 10 tackor, som ska beta av några hagar i närheten. Inser dock att betet har hunnit växa på sig rätt ordentligt, så kan nog bli svårt för tjejerna att hinna bete av. Vi skulle behövt fler... Men men, det reder sig nog. Dom verkar iaf stormtrivas och var så glada när dom kom ut ur transporten. Imorgon tänkte jag arbeta några timmar för att sedan kliva på ledighet igen. Känns ju nästan oförskämt bra med så många lediga dagar. I helgen vankas det givetvis vallning, löpning men också bygge av en 25a. Det blir nog en himla fin helg! Det är såhär vi tränar. Vi varvar struktur med skratt och kreativa övningar! Det blev en fantastiskt fin kväll i fårhagen igår. Vi fick till bra träning med alla hundar, och dessutom slapp vi regn. Fantastiskt! Väl hemma dog vi båda två så fort middagen var intagen, precis så det ska vara!
Imorse stack vi iväg till Bromma för lydnadsträning med Denice och Lita. Vi körde igenom alla moment i III för att se hur vi låg till - och vi konstaterade att vi behöver sätta igång med vittringen, metallen och även få bättre signalkontroll i fjärren.. Givetvis behöver mycket annat också finliras, men jag ser ljust på vår framtida lydnadskarriär ;) Haha! Hur som helst blev det lydnadsträning med struktur, skratt och massa prat – precis så som det ska vara! Igår bollade jag min tankar efter tävlingen med en klok människa. Hon sa att vi människor ofta låser fast oss i våra känslor. Vi vill alltid att känslan ska vara på topp, och vi lägger dessutom ofta mycket känslor i våra träningar. Själv försöker jag att träna med mindre känslor, fast givetvis med känsla. Inte en helt lätt balansgång.
Så efter samtalet igår insåg jag att jag kanske lagt lite väl mycket känslor i tävlingen. Visst var inte känslan bra, och det ska jag ta med mig. MEN jag ska inte låta känslorna ta över det faktumet att Ruth presterade trots att hon verkar skendräktig och fått lite träning. Jag inser också att jag måste ge lydnadsträningen mer tid om jag vill få bättre utveckling. Det är omöjligt att träna då och då, och tro att vi ska nå de mål jag drömmer om. Mindre träning innebär automatiskt att resan till målen blir längre. Det krävs ingen hjärnfysiker för att förstå att det är träning som ger resultat. Just nu lägger vi vårt största fokus på vallningen och så kommer det få vara. Vi båda trivs så fantastiskt bra i hagen och är helt omättliga. Vi valde att tävla idag. Funderade in i det sista och bestämde mig tillslut för att köra. Vi behöver få erfarenhet, känna på tävlingsrutiner, jobba ihop oss och framför allt ha kul tillsammans. Så med inställningen att coacha Ruth på bästa sätt åkte vi mot tävlingen.
De senaste dagarna, eller snarare veckan, har hon känts allmänt seg och trött. Jag har misstänkte skendräktighet... men inte säker. Så med den känslan i kroppen var det kanske inte optimalt att tävla. För väl på platsen kände jag att hon inte alls var som hon brukar. Frånvarande och inte alls på G... Men vi körde iaf, och tyvärr var det dålig känsla rakt igenom. Jag försökte samla ihop henne och var noga med att klappa om henne mellan momenten, men trots det höll sig den dåliga känslan kvar. De brister vi i vanliga fall har visade sig även idag. Men Ruth visade också att hon håller en hög lägsta nivå, vilket känns fint. Själv börjar jag givetvis spekulera i vad som kan vara orsaken - och jag tror det är skendräktighet. Jag får se hur hon känns de kommande dagarna, för annars tror jag nog det är något helt annat som spökar. Hur som helst - vi VANN med ett första pris! Platsliggning - 8 - här undrar jag vad om hände, hon vred på sig och nosade. Hm, helt klart något nytt! Fritt följ 9,5 Läggande 10 Inkallning 10 Rutan 10 Apportering 8 - Omtag, slarvig ingång Hopp över hinder 8 - Islag, ingång Helhet 10 Nu blir det nog lite lydnadsvila, eller bara något enstaka pass, för om 2 veckor väntas debut i IK1. Tänk att för 3 veckor sedan debuterade vi på tävlingsplanen, och nu har vi första pris i klass I, II och dessutom tagit Godkänt vallhundsprov. Lilla Ruth, vi har framtiden framför oss - och jag ser så mycket fram emot att våra äventyr. Och visst vore det fint om vi så småningom kunde utöka flocken! Gårdagen bjöd på vallning i Sorunda tillsammans med Marie och flocken. Vi ställde upp en IK1-bana med ett drygt 200 meters hämt. För oss är träningar som dessa nödvändiga och otroligt utvecklande. Det gäller att ha koll på linjer, får, hund och ja, sig själv. Ruth skötte sig fint men låg på lite väl mycket emellanåt. Delningen tog oss ett litet tag att få till, men vi löste uppgiften och Ruth var hela tiden väldigt öppen i vår kommunikation. Fösningen är fortfarande under utveckling, och jag försökte styra så lite som möjligt. När vi inte tränar banor så ligger mycket fokus på att gå med djur utan styrning men med stöd. Jag tror den här variationen i träningen är guld – det känns som vi båda utvecklas och lär oss mer för varje pass. Nu är vi dock riktigt peppad på kursen nästa vecka. Ny inspiration, nya tankar och öka kunskapsbanken! Pepp J
Lydnadsträningen har legat på is… lite väl länge. Så att tävla på söndag känns rätt avlägset. Men vi körde ett kort pass imorse för att se statusen. Och jag inser att många detaljer brister och en del moment är inte alls så genomarbetade som de kan vara med mer träning. Så ja… frågan är om vi ska tävla för att få rutin ihop och mer erfarenhet. Jag får helt enkelt suga på den karamellen under dagen. Igår stod vallning på schemat. Fokus låg på fösning utan styrning men med stöd - sjukt bra träning. Jag inser att min tajming måste bli bättre, och jag måste läsa får varje steg. Strunta i hunden, titta på fåren. Sagt och gjort. Igår kändes det faktiskt bra. Vi har en lång väg att gå men det känns som vi är på rätt väg.
Lydnaden blir dock helt lidande. Tiden finns inte och vallningen tar nästan all vår energi. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|