Gårdagen bjöd på vallning i Sorunda tillsammans med Marie och flocken. Vi ställde upp en IK1-bana med ett drygt 200 meters hämt. För oss är träningar som dessa nödvändiga och otroligt utvecklande. Det gäller att ha koll på linjer, får, hund och ja, sig själv. Ruth skötte sig fint men låg på lite väl mycket emellanåt. Delningen tog oss ett litet tag att få till, men vi löste uppgiften och Ruth var hela tiden väldigt öppen i vår kommunikation. Fösningen är fortfarande under utveckling, och jag försökte styra så lite som möjligt. När vi inte tränar banor så ligger mycket fokus på att gå med djur utan styrning men med stöd. Jag tror den här variationen i träningen är guld – det känns som vi båda utvecklas och lär oss mer för varje pass. Nu är vi dock riktigt peppad på kursen nästa vecka. Ny inspiration, nya tankar och öka kunskapsbanken! Pepp J
Lydnadsträningen har legat på is… lite väl länge. Så att tävla på söndag känns rätt avlägset. Men vi körde ett kort pass imorse för att se statusen. Och jag inser att många detaljer brister och en del moment är inte alls så genomarbetade som de kan vara med mer träning. Så ja… frågan är om vi ska tävla för att få rutin ihop och mer erfarenhet. Jag får helt enkelt suga på den karamellen under dagen.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|