(Ledsen att det bara kom bilder igår, började skriva men LillaBus behövde min uppmärksamhet så stängde bara igen skärmen)
Åh ni är så många som fortsätter besöka bloggen trots att jag inte skrivit ett ord på flera veckor. Några av er har säkert sett på Instagram & Facebook och några av er har väl redan listat ut: LillaBus är här! Därav den värdelösa uppdateringen. Vi har levt i en bubbla och njutit av varje andetag. Sociala medier har helt fått stå åt sidan. Här kommer LillaBus ankomst i korta drag: Den 13:e februari kände jag fortfarande inte det minsta, och som ni vet så hade jag ju bestämt mig för att inte låta väntan äta upp mig. Så jag njöt även av lördagen även fast det började närma sig igångsättning som var planerat på tisdagen. På lördagskvällen bestämde vi oss för att gå ut och äta, som en mysig avslutning på vår sista ensamma helg. Allt var perfekt. Bara han & jag <3 Men den natten/morgonen förändrades allt. Klockan kvart i 5 på morgonen den 14:e februari gick vattnet. Minst sagt overkligt. Jag förstod ingenting. Jag kände dessutom ingenting. Men vi ringde förlossningen som bad oss komma in. Jag hann dock inte mer än lägga på innan första värken kom. Den första halvtimmen kom värkarna oregelbundet med sen hettade det till ordentligt. Värkarna kom varannan minut så det fanns lite tid för återhämtning. 06:10 är vi inskrivning på förlossningen och 11:43 kom jordens vackraste son till världen. Förlossningen gick bra. Eller säger man så? Hm...ja, hur som helst, allting flöt på och gick snabbt. Smärtan däremot, ja den nämner jag inte ens. Jag säger bara: klarar man att föda barn, klarar man fasiken vad som helst. All respekt till kvinnans kropp och stryka! Dom två första dagarna på BB var som en dröm. Och jag kan utan tvekan säga att jag kommer föda på BB Stockholm nästa gång också. Vilka fantastiska människor som jobbade där. Ville skicka blommor till hela bunten!! Nu är LillaBus snart 3 veckor och jag får nypa mig i armen varje dag. Är han på riktig? Är han verkligen vår son? Får jag behålla honom? Får jag pussa på honom när jag vill? Det är så många känslor i min kropp och kärleken sprutar ur öronen på mig. Jag kan titta på honom i evigheter. Han är den vackraste och mest perfekta lilla människa jag någonsin skådat. Och för att inte tala om hans pappa. Min blivande. Min sambo. Min pojkvän. Hjälp. Kärleken till den mannen är helt ogreppbar <3 Lycka.
1 Comment
Julia
3/3/2016 06:04:43 am
Skriv en förlossningsberättelse, eller vad det heter 😍😍❤️❤️
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|