Vi skulle tränat lydnad igår, men när vi väl kom till klubben bestämde vi oss snabbt för agility istället. Ruth fick träna slalom, kontaktfällt och en kombination av hopp & tunnlar. Jag fick dock kasta in handduken vid ett antal tillfällen... alltså, helvete vad svårt det är med handling. Jag är en stel lydnadsnörd som har noll koll på kroppen. Hur ska Ruth kunna förstå när jag själv är helt borttappad? Haha! Jaja, jag får påminna mig om att vi är nyböööörjare. Jag måste dock hylla Ruth - hon är fasiken en stjärna! Så följsam, lättstyrd och lyhörd - ska bli så roligt att få utvecklas tillsammans med henne! Imorse tog vi oss en långpromenad i mörkret. Inga människor ute, bara jag & Ruth. Det är vid tillfällen som dessa jag kan andas och få perspektiv på livet. Och oavsett humör blir jag alltid glad när jag umgås med det gråa muskelpaketet. Hon är ALLTID glad & ALLTID positiv. Hon uppmanar till aktivitet på promenaderna, och bjuder fint på beteenden hon vet att jag älskar. Hur skulle jag inte kunna bli glad? Det är omöjligt. Hon är en glädjespridare. ...och bebis då? Jag LillaBus växer och sparkarna blir tydligare för varje dag. Jag börjar kunna urskilja de olika sparka och igår såg vi för första gången rörelserna utanpå magen. SÅ HÄFTIGT! Det är verkligen en liten bebis som lever i min mage. Det spelar ingen roll hur mycket jag tänker på det, för jag får inte riktigt grepp om det. Hur som helst, stunderna när LillaBus sparkar är heliga. Jag njuter av varje sekund.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|