Tidigt igår stack jag och Carina till Skinnskatteberg för att gå vallkurs för Peter Nilsson. Dagen kan beskrivas med ett ord: MAGISK.
Peter är i mina ögon en otroligt pedagogisk instruktör, och har förmågan att se både hundens svagheter och styrkor. Jag har ju upplevt att vi haft lite problem med fösningen, men efter gårdagens träning inser jag att vi inte har problem. Jag har bara inte lärt Ruth vad det är jag önskar av henne. Hon har inte förstått uppgiften vilket har resulterat i missförstånd mellan oss. Så med rätt verktyg visade det sig minsann fungera fint. Och vi fick i läxa att fokusera mycket på fösning till nästa gång. Pepp! Vi tränade även en del på "frihet under ansvar" - och Ruth svarade så förbaskat bra på den träningen. Peter tyckte att jag ska fortsätta låta Ruth jobba på stor grupp, och vid tillfällen då hon blir utmanad ska hon hålla huvudet kallt och inte trycka på så fort djuret ger sig. Hålla huvudet kallt gör hon nästan alltid, men hon trycker som sagt på direkt djuret ger sig... Så träning på det, samt att jag ska stötta/hjälpa henne när djuren är utmanande! Han poängterade hur fin relation vi har och hur lydig Ruth är. Hon är dessutom väldigt sammarbetsvillig och lätt att nå - vilket känns så himla fint! Det känns verkligen som det är vi två. Jag når fram och hon är mottaglig. Och jaa.. jag finner inga ord för den här hunden. Hon är en helt otrolig kompis i såväl vardag som träning! Efter igår blev jag återigen påmind om att låta saker och ting få ta tid. MÅNGA(läs tusentals) repetioner behövs!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|