5 månader. Fortfarande bara en bebis kan jag tycka. Men bebis är hon inte, även om både hon och jag verkar tro det ibland. 5 månader och med få tänder i käften. Dom ryker en efter en, och greppet i kampen är bra klent. Men visst kampar hon, och ger sig fan på att hålla så hårt det bara går.
Ruth 5 månader. En levnadsglad & utåtriktad energibomb...som med jämna mellanrum exploderar. Och en fröken som yttrar sina åsikter genom att visa vad hon vill; krafsar på skåpet när hon vill ha mat, blir svartsjuk när jag och Joel kramas, välter kompostgallret när hon behagar, gnäller vid dörren när hon vill gå ut, biter mig i fötterna när hon vill ha min uppmärksamhet. Givetvis går inte alltid hennes viljor igenom..! Hon anser fortfarande att mat äts för överlevnad och att leken är det mest primära i livet. Hon passar perfekt in i vår lilla familj. Hon sätter emellanåt våra nerver och humör på spel, och får mig ibland att ifrågasätta mig själv som hundtränare. Men varje dag får hon mig att le, och jag tackar högre makter för att hon hamnade i just får familj. Hon ger mig en bra känsla.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|