Mia: Skulle vara jättekul att läsa dina tankar kring hur du tränar nu med Ruth jämfört med när du tränade Qit och Lix? Och hur du tänkte när du "började om igen" Det här med att det ska vara roligt och inte för seriöst, vet att du skrev någon gång att hundträningen "kvävde dig". Har nämligen haft den känslan själv när allt blir krav och prestation och man glömmer varför man egentligen håller på..?
Hej Mia! Jag både känner och tänker mycket kring dina frågor, men ska i korta drag försöka ge dig några svar. Gällande träningen så skiljer sig absolut en del av mitt upplägg, inlärning och tänk en aning. Och det i sig är inte för att undvika press och krav, utan snarare för att jag fått nya perspektiv, omvärderat och fler erfarenheter i bagaget. Däremot tar jag själva träningen på ett mer avslappnat sätt. Ställer mig ofta frågan, varför tränar jag med Ruth? Jo för vi båda älskar det! Och jag bär alltid med mig den tanken i träningen, och påminner mig ofta om att hon precis som alla andra är en egen individ. Ibland är hon trött, ibland är jag trött, ibland är koncentrationen sämre.. Ja men du förstår! Jag tar heller inte snedsteg som något nederlag och analyserar inte allt i detalj. Vi jobbar målinriktad, har alltid kul och jag ser det som något hon och jag gör tillsammans. För är det inte VI, då kan vi lika bra strunta i det. Gällande krav och prestation har jag bara valt att jobba med mina egna tankar. I all ära att vi vill prestera och hamna i toppen, men visst är väl resan en del av målet? Målet varar en kort stund medan resan är lång. Så vi njuter under resan, och låter oss inte påverkas av yttre faktorer. VI gör helt enkel vår grej, i vår takt och efter våra förutsättningar :)
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|