Även denna dag startade vid halv 6 i löpspåret. Frost på marken, soluppgång, fågelkvitter och tomt på människor. Ett lugn svepte över Stockholm. Och jag fick uppleva den fantastiska men kalla morgonen i löpskorna. Det är magiskt. Benen var morgonen till ära relativt lätta och jag påminde mig om hur lycklig jag är över att min kropp bär mig! Det är en häftig känsla att orka bära vikter, orkar springa milen och i det stora hela känna sig fysiskt stark. Samtidigt som kroppen svettas och andningen ökar så rensas mina tankar. Jag hinner tänka mycket och sortera i hjärnkontoret. Behövligt och befriande på något vänster...
Nu är det jobb som gäller... Kaos inför mässan. Och Ruth är hemma några timmar själv idag. Ångest? Ja! Töntigt och onödigt? Ja. Måste jobba på mitt samvete. Hej och hå, det är då inte alltid enkelt!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|