Idag är faktiskt första gången jag känner mig lite smått trött på att vara gravid. Det är 11 dagar sedan BF-datumet, och jag kan onekligen säga att det börjar kännas lite segt. Dom här 11 dagar har gått smidigt och jag har haft en härlig positiv inställning varje dag, men så idag brast det en aning. Saknar min kropp. Saknar min vanliga energi. Saknar känslan av att vara lätt. Saknar mig själv.
LillaBus verkar trivas bra i magen och jag känner inte några som helst tecken på att någon förlossning är nära. Mår utmärkt i kroppen, eller alltså visst är ryggen lite sliten och jag i stort är tröttare, men inte mer än så. Hm...ja den här dagen har inte varit något att hänga i julgranen direkt. Men förhoppningsvis har jag återfått lite stryka till imorgon. Nu ska jag knata ut med Ruth och sen möta Joel. Det vankas heeelg <3
1 Comment
Ultraljudet igår visade att LillaBus verkar må utmärkt i magen. Himla skönt! Vi bokade en tid för igångsättning tisdagen 16:e februari. Dagen efter Joels födelsedag. Ja, helt ärligt kunde väl tajming varit aningen bättre. Men samtidigt, vad fasiken gör det? Det är väl minst sagt ett lyxigt I-lands dilemma. Barnmorskan trodde dock att förlossningen skulle starta av sig självt - men ja, ni andra som gått över tiden kanske känner igen känslan "jag kommer aldrig föda". Emellanåt känns det så... jag menar, jag mår så himla bra och lever på nästan precis som vanligt. Så att föda känna märkligt nog långt bort, fast det är så nära.
Igår bjöd i alla fall på många härligheter. Jag och Joel lunchade i Söderhallarna, hur mysigt som helst <3 Sen träffade jag min höggravida syster, och vi flanerade lite på staden och fikade. Väl hemma blev det en timme i soffan innan det vankades middag. Emelie kom också förbi och plockade upp Ruth för agilityträning. Med andra ord: en fantastisk tisdag! Och den här onsdagen verkar också gå i härliga tecken, för om en liten stund kommer syrran & mutter över på lunch. Hur mysigt får det bli?! :) Nu mot MVC för att se så LillaBus mår bra i magen. Hoppas så att allt är under kontroll. Sen blir det ytterligare ett besök hos min barnmorska i eftermiddag. Fram & tillbaka gånger två... Lite små segt, men samtidigt väldigt skönt att kontroller görs så noggrant!
Kan säga er en sak: jag saknar dom här tjejerna, både dom två och fyrbenta <3
Vi spenderade många timmar i den här hagen tillsammans och njöt av att följa varandras utveckling. Låt det bli vår snaaaart! BF + 7 idag. Det betyder för er som inte är så insatta i det här graviditetssnacket att jag idag gått 7 dagar över det beräknade förlossningsdatumet. Som jag förstått det tycker många att det är fruktansvärt och tungt att gå över... och jag kan hålla med om att det är en lustig känsla, men jag kan inte påstå att jag lider av det. Jag menar, jag mår fortfarande alla tiders och känner mig i det stora hela pigg. Jag fortsätter knata mina 2-timmars promenader med Ruth, pysslar hemma, myser i soffan, tar en powernap på eftermiddagarna och jobbar en del. Njuter av lugnet och att enbart behöva tänka på mig själv.
Imorse smet jag till Sickla Köpkvarter för att fixa en present åt världens finaste sambo som fyller år om en vecka. Jag hittade snabbt det jag sökte, så flanerade lite i min ensamhet innan jag styrde bilen hemåt igen. Nu har jag pillat i mig lite lunch och ska invänta en hantverkare som ska kika på vårt badrum. Vi går i tankarna på att renovera det... Spännande! Annars då? Jo helgen har varit lugn och skön. Vi har myst och tagit hand om varandra <3 Denice & Robin var förbi med lilla Hailey igår. 10 dagar gammal och så bedårande!! Självklart blev längtan efter LillaBus mer påtaglig, men jag påminner mig själv om att leva och uppskatta nuet. Inom snar tid är LillaBus här <3 Imorgon ska vi till MVC för ultraljud och kontroll. Hoppas så att LillaBus mår bra där inne. Torsdag. Det innebär att vi idag har gått över 3 dagar. För många skulle det säkert kännas värdelöst och tungt, men för mig känns det faktiskt helt okej. Jag fortsätter njuta av lugnet och fortsätter jobba undan en del. Får tid att ro om mig själv och ge min kropp tid för vila. För om det är något jag behöver nu är det just vila. Jag får inte riktigt den sömn jag behöver på nätterna, så det känns skönt att kunna vila en stund på eftermiddagarna.
Promenaderna fortsätta kännas okej även om tempot är långsammare än en pensionärs. Det värsta med promenaderna är väl att trycket neråt är rätt kraftigt så jag blir kissnödig. Halva promenaden tänker jag bara på att få komma hem och kissa... Gå kortare promenader säger min gulliga mor. Men ja, alltså det kommer ju inte ske. Jag får istället försöka dricka mindre innan och alltid kissa preeeecis innan jag går ut. Annars så mår jag fortsatt bra och känner mig oförskämt pigg. Idag ska jag in till kontoret för två möten - jag vet, avvikande säger många, men jag tycker faktiskt det är kul. Det är stora frågor som florerar i företaget nu och vi har Nordens största byggmässa framför oss...så ja, det finns att göra för min del ;) Hjälp. Hade nästan glömt bort hur jag såg ut tidigt i graviditeten. När jag var halvvägs upplevde jag mig som svullen och små rund, men när jag ser bilderna inser jag att det mest var en känsla. Visst att jag började få en liiiiten mage, men inte fasiken var det mycket. Nu när jag ser dom bilderna bredvid dom sista så säger jag bara: WOW - kvinnans kropp! Tänk va häftigt att vi kan växa så mycket, och att vi faktiskt kan bära ett barn i kroppen. Det är så mäktigt. Och vilket jobb kvinnokroppen gör...! Trots att jag bär på några extra kilon varje dag så kämpar min kropp på utan något direkt motstånd. Jag är så glad att jag tränat aktivt under mitt liv och efter den här graviditeten inser jag ännu mer värdet av att hålla igång kroppen. Så jag är minst sagt peppad på att kunna få ge mig ut i löpspåret igen och ta lite tyngre vikter på gymmet. Ge mig några veckor, sen är jag tillbaka på banan!
Sen vi flyttade i oktober har ett lugn infunnit sig i mig. Jag slipper möta folk utanför porten. Jag slipper trängas på promenaderna. Jag slipper andas stress. Jag slipper ständigt höra ljud från gatorna. Jag slipper leta ihjäl mig efter parkering. Jag slipper betala tull.
Ja...det är mycket jag slipper sedan vi flyttade. Istället kan jag gå mina promenader utan att möta en själ. Jag kan andas och höra mina egna tankar. Jag hittar alltid parkering. Jag har 30 minuters gångväg till min mor. Ja listan med fördelar kan göras lång. Jag trivs så himla bra här och är så tacksam över att vi fann det här lägenheten. För inte nog med att omgivningen är magisk, lägenheten är helt underbar. Ljus, fräsch och en fantastisk känsla i sig. Vi stormtrivs. Och vet ni? Jag uppskattar verkligen varje promenad med Ruth. Aldrig ett koppel & skogen utanför dörren. Magi. Vaknade innan 5 imorse och kunde inte somna om...magen kändes stenhård och ryggen ömmade. Så jag bestämde mig för att gå upp, och började så småningom med frukosten. Väckte sedan Joel & Ruth som skulle ut i löpspåret innan besöket hos MVC: Hurtbullar! Längtar så tills jag kan snöra på mig skorna och möta naturen med flåsig andning. Men det lär dröja några veckor till...
Besöket hos barnmorskan gick strålande. Allt såg fint ut och hon konstaterade att min mage har sjunkit en hel del sen sist. Och det kan nog stämma...nu kan jag ju ha magen som matbord. Sjukt! Vi bokade även tid för ultraljud nästa vecka om det är så att LillaBus tänkte vara kvar i magen. Vi får se...spännande är det och jag har ju noll kontroll på läget. Nu är det kroppen och LillaBus som bestämmer när det är dags, oavsett vad jag vill. Men som jag tidigare nämnt så känner jag mig lugn och uppskattar lite ensamtid. Det här är ju också min första "lediga" vecka, jobbar bara några timmar om dagen hemifrån men annars är det inget på agendan. Nu ska jag faktiskt borra ner mig i jobb, och sen förhoppningsvis besöka Denice, Robin & Hailey <3 |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|