Upp klockan 5. Trodde jag skulle dö trötthetsdöden. Men överlevde. Fick pussar av min man och dessutom beskåda honom i bara kalsonger. Kan man fortsätta vara trött då? Uppenbarligen inte! Hoppade i träningskläderna och sprang runt Kungsholmen. Kändes bra de första 5 km sen hände något. Vet inte vad, men benen blev fruktansvärt tunga. Kanske bara för att jag försöker gå ut lite hårdare ibland och är ovan vid att hantera den mjölksyran? För återhämtning har minsann benen fått... vila från löpning i 2 dagar. Men visst tar det väl, jag sprang knappast 3 mil i veckan för en månad sen. Jaja, hur som helst var det en fin tur. Solen gick upp under tiden, inga människor på gatorna och jag kunde låta tankar få flöda. Jag mår förbaskat fint efter.
Väl hemma blev det gröt. Gott, varmt och mättande. Sen dess har Ruth hållt låda... bokstavligt talat. Men nu har hon somnat i min famn. Söta, odrägliga valp!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|