Vi for ut till fårhagen igår efter jobbet. De två första passen kändes allt annat än bra... Hon blev för vid och hade dessutom lingon i öronen. Tredje passet gick betydligt bättre, och jag blev sådär löjligt glad i min fina vallhund.
Imorse blev det löpning, och efter cirkus två kilometer ramlade jag. Skrapade upp benet och händer... Bara bita ihop och fortsätta turen(läs hemska turen). Löpningen har känts värdelös de senaste passen. Tunga ben & noll energi. Frågar mig varje gång varför jag gör ens springer? Men efter varje pass påminns jag om hur bra jag mår efter, oavsett om passet gått dåligt eller bra. Så bara fortsätta och trotsa den här motgången jag har just nu. För över pucken kommer jag, frågan är bara när...? Efter löpning och frukost med det ett kort lydnadspass & promenad med Ruth. Vi länkade fritt följ, läggande, ställande och inkallning. Hej och hå, Ruth var helt med på noterna och transporterna börjar sakta ta en aningen bättre form. Dessutom har ingångarna blivit ett steg närmare min målbild. Fy farao vad jag har slitit med dom där förbaskade ingångarna. Jag måste vara värdelös på att lära in ingångar, för dom har blivit dåliga på alla mina hundar? Nu - WORK.
1 Comment
5/20/2014 04:01:20 pm
Åhnej, jobbigt att ramla :( men kul att lydnaden gick så bra och att ingångarna börjar funka! :D
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|