Sprang igår kväll. Benen kändes aningen tunga men de 2 sista km började "flytet" smyga sig på och jag kunde öka i fart. Hm...skumt det där. Ibland känner man redan efter 2 km att passet kommer bli bra, ibland så kommer den "bra" känslan efter typ 6 km. Hur som helst så mådde jag förbaskat fint efteråt och avrundade kvällen med en galen Ruth och tacos! Imorse blev det ett gympass med Ruby. Rygg & axlar. Hej vad det kändes. Brändes i musklerna och trycket kändes i stort rätt dåligt... Men vad förväntar jag mig egentligen? Löpningen har helt tagit över den senaste tiden, så jag måste försöka finna någon bra balans mellan stryka & löpning. Inte helt enkelt då känslan efter löpningen är så mycket mer tillfredställande för mig. Jaja, väl hemma så var det en missnöjd tjej som väntade på sin sega matte. Hon följde mig slaviskt och blängde på mig...."kan vi gå snart eller......?" Givetvis skynade jag mig. Allt för Ruth....
Och på promenaden var Ruth sitt gladaste jag - och hade öronen med sig. Jag nöpt mig i armen flera gånger. Är det verklighet? Lyssnar hon verkligen såhär bra idag? Jadå, idag gjorde hon det. Och tro mig, det var ett stort leende på mina läppar under HELA promenaden!!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|