Igår blev det löpning. Helst vill jag glömma passet. 5 snabbare km och sen cirka 4 lugnare. Varken de snabba eller lugna hade någon vidare känsla. Men jag får bita i det sura äpplet, ta ett lugnt pass idag och hoppas på att benen piggnar på sig. För när känslan är såhär börjar jag undra varför jag ens springer? Men samtidigt så måste ju både mot och medgångar finnas. Så jag gillar läget och laddar om batterierna så gott det går.
Imorse blev det ett lydnadspass med Ruth och fasiken va fint det gick. Fritt följ, raka skick med kvicka ställande, ingångar och stegförflyttningar. Hon är fortfarande rätt sladdrig i kroppen och har inte riktigt koll på sina tassar. Så våra vänstersvängar är ju knappast varit något att hänga i julgranen. Men jag gör ingen grej av det, jag är övertygad om att med mer träning och när hon växt på sig lite kommer det reda sig. ...även om lydnad är förbannat kul så kan jag inte sluta tänka på vallning. Ruth gick så himla fint förra veckan så vi vill bara VALLA. Men väntar nog till imorgon, så jag är helt hundra på att hennes trampdynor pallar.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|