Kliver in i vecka 27 idag. LillaBus växer, och min mage blir större för varje minut känns det som! Även om jag fortfarande är "liten" så känner jag mig stor och smått klumpig. Att dra in magen när jag ska passera någon/något är ju bara att glömma. Men än är jag inte van, jag tänker alltid att jag kan smita förbi men blir stoppad av magen... Den känsla mina vänner, den är helt klar annorlunda och aningen obekväm. Annars så börjar projekt som att knyta skorna, raka mig, plocka upp saker från golvet bli lite mer påtagligt... Absolut fullt möjligt, men jag känner att det blir ett aningen större projekt än tidigare. Ja, den känslan är väl inte heller som bomull direkt... men jag gillar läget.
Imorse gymmade jag med syrran, och jag säger bara: lycka! Alltså att få lyfta vikter och känna puls med syrran, det är fint det. Att min puls sticker så fort jag ser vikterna struntar jag i. Börjar vänja mig vid att det är såhär det är nu. Så istället njuter jag av att jag fortfarande mår bra och kan träna - för det är fasiken guds gåva till människan. Nu ska jag grotta in mig i jobb för att sedan sticka iväg på ett viktigt möte över lunchen. Så himla spännande! Ikväll vankas det inomhusträning med träningsgänget - det betyder att kvällen blir sen, men vad gör det när vi får göra det vi älskar?!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|