En helg i lugnets tecken. Vi har vallat, bjudit syrran & pojkvän på middag, träffat Malin, gått långa promenader och helt enkelt mått bra.
Ruth växer för varje dag som går. Helvete vad fin hon är! För drygt en månad sedan var våra dagar minst sagt omtumlande och jag var tvungen att ha tummen i ögat på henne precis hela tiden. Jag vill ha en avslappnad relation, utan tjat och höjda röster. Jag vill att vi ska vara samspelta och förstå oss på varandra. Det kommer givetvis ta tid, men vi är på så himla god väg. Ruth ifrågasätter sällan, och har allt som oftast sina öron med sig(trodde det skulle dröja lång tid innan jag kunde skriva det...) Hon är öppen i huvudet och mottaglig för information hela promenader. Dessutom är hon full av bus och glädje - och jag skrattar ofta åt hennes tokigheter. Vet inte vad som hänt, men plötsligt så ramlar polett efter polett ner. Åh om ni bara kunde förstå hur underbar hon är att dela livet med. Jag älskar henne! Så..måndag idag. Jag gick upp strax innan 6 och sprang en mil. Tunga ben i den förbaskade modden & underbara motvinden... De första 5 km kändes som ett straff, men sen lättade det en aning och flytet ökade. Jaja, alla pass kan ju inte vara topp. Väl hemma blev det tända ljus, morgonrock, frukost och sen promenad med Ruth. Nu - WORK!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|