Det var det där med att påminna sig själv. Se allt det ljusa i livet och tänka positiva tankar. Jag har den senaste tiden påmint mig varje dag om hur förbannat bra jag har det. Varje gång jag sätter mig i bilen slår det mig: tänk att jag HAR körkort och en EGEN bil. Och inte nog med det, jag har möjlighet att valla med min bästa vän varje dag. Att jag dessutom har flex arbetstider gör det hela alldeles fantatastiskt. Jag njuter och uppskattar min vardag något otroligt.
Jag är omringad av otroligt fina människor - tänk så lycklig lottad jag är. Och tänk att min bästis flyttar hem i augusti. Bara tanken får mig att göra volter. Helvete va kul det ska bli att äntligen få ha en vardag ihop! Igår tog vi oss en promenad och pratade minnen. Vi fastnade i minnena från vår gotlandsresa för två år sedan. Vi pratade om hur vi spontant for ner, utan att ha någon aning om vad dagarna skulle bjuda på. Vi var upp över tårna och jag minns hur vi sjöng som två fåglar i bilen. Den ena sjöng falskt och den andra sjöng fel text. Men vad spelade det för roll? Vi var glada och handla med oss massa godsaker på vägen från båten. Vin, räkor, nybakat bröd, jordgubbar och en del annat. Sen blev det midsommarstång följt av vin och jordgubbar... och senare på kvällen blev det mer alkohol och dans. En fest vi sent kommer glömma. En fest som förändrade framtiden. En fest som väckte många känslor. En fest som blev lite bättre än alla andra. Fulla och glada fick vi skjuts hem där jag fick ett mindre utbrott(glatt sådant) innan vi somnade. Jag minns hur Malin bestämt sa "Men lugna ner dig nu, vi får prata mer imorgon. Godnatt". Haha med dom orden tvärdog vi båda två, och vaknade lagom möra dagen efter. Jag såg ut som en fågelholk och Malin var mer lik en soppkvast. Regnet öste ner och vi var utan bil då vi lämnat den på festen. Hej och hå. Med ett par förstora gummistävlar började vi den låååååånga promenaden mot bilen. Bakis, fula, trötta men sjukt glada. Jag nöjer mig med att skriva att resten av dagen spenderades i soffan med mängder koppar te. Åh..jag känner mig så himla tacksam och glad över allt det fina i mitt liv. Givetvis dyker det emellanåt upp plötsligt hinder, men hinder är ju till för att ta sig över. Och över tar jag mig, på ett eller annat sätt.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|