Löpningen har tagit en plats i min vardag. Det är minst sagt otippat och långt ifrån det jag hade trott för något år sen. Men att vi blir inspirerade av människor i vår närhet är väl ingen nyhet. Att leva med Joel som är löpfantast har helt klart smittat av sig. Så sakta men säkert har kärleken till löpningen växt fram även hos mig. Inte nog med att det är en effektiv träningsform, det ger oss utrymme att rensa hjärnan och endorfinerna sprutar ur öronen.
Tidigare har jag varit som många andra, rädd för att ge mig ut i löpspåret. Ja eller helt ärligt så gav ordet löpning mig små panik. Varför vet jag egentligen? Men känslan av att inte orka, eller behöva möta den där hemska andningen fick mig att avstå. Att istället gå till gymmet och låta det bränna i musklerna kändes tryggare. Jag kunde enkelt sänka vikten om det blev för tungt, och jag kunde återhämta mig mellan varje set. Och jag behövde aldrig möta samma flås som löpningen erbjuder. Visserligen går pulsen upp när man tar tunga vikter och involverar stora muskelgrupper - men det går inte direkt att jämföra med konditionsträningen. Att ha Joel som inspirationskälla har varit bra, men också skrämmande. Jag menar han är mer eller mindre en löpkung, och vad var/är jag? En tjej som knappt vågade möta puls. Och tro mig, än idag finns den där känslan fortfarande kvar ibland. Den där känslan av att behöva möta den fruktansvärda andningen och mjölksyran i benen. Men för varje pass blir jag tryggare, och inser att känslan och smärtan är hanterbar. Jag överlevar och växer i mig själv! Det ni, det ger en förbannand mersmak! Och vet ni? Om det känns sådär hemskt jobbigt är det ju bara sakta ner tempot eller gå en stund? Många anser att träningspasset är av sämre "kvalité" om vi sänker tempot eller går, och då är det värdelös att ens ge sig iväg. Och ni hör säkert själva hur dumt det låter. Så låt er inte intala er själva något liknande för att smita undan träningspassen. Men glöm inte heller att se till er själva, era mål och era förutsättningar. Det finns inget rätt eller fel. Ge er själva tid att mjukstarta och sätt rimlig mål. Att gå ut för hårt är en klassiker, och tyvärr raka vägen in i fällan! Och på tal om löpning. Två dagar i rad har jag startat dagen med löpning. Morgonen till ära fick jag låna Joels pulsklocka, och jag antar att jag inte ens behöver skriva att det gav mig ännu mer.... MERSMAK! Längtar till Ruth blir lite äldre och kan göra oss sällskapet i spåren!!
1 Comment
Hej,
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|