Hon med stort H blev 10 månader igår. Tänk, hela 10 månader! Ruth, min älskade, bästa och fantastiska vän som står vid min sida dag som natt. Vi delar i princip dygnets alla timmar ihop och jag får inte nog av henne. Jag vill ha henne hos mig precis hela tiden och nyper mig ofta i armen. Är hon på riktigt? Är hon verkligen min? Varje gång får jag samma svar. Hon är på riktigt. Hon är min. Det känns ofattbart.
Vem är då Ruth vid 10 månader? En fortsatt glad, nyfiken och sprallig flicka som oftast har fyra tassar på jorden. Hon stressar aldrig upp sig, miljöstark och tar livet med en klackspark. Jag är tveksam till om hon ens skulle reagera om någon släppte en bomb bredvid henne...? Kanske hon skulle reagera men avreagera lika snabbt. Kanske kommer den här sidan ändras, men hon hon har hittills fantastiska avreaktioner. Mat är fortfarande något som enbart fyller en funktion - mättnad. Inget mer. Gott? Jaa...lagom. All form av lek och kamp är däremot livsnödvändigt. Och även närhet. Ruth fortsätter vara väldigt social, och vill helst att vi ska vara nära varandra. Och vet ni? Det känns som hon värnar om vår relation. Hon vill lyssna, hon vill samarbeta, hon vill göra rätt, hon vill att vi ska ha kul tillsammans. Svårt att förklara - men hon är uppmärksam och lyhörd på mina signaler. Sätter sig sällan emot, och ifrågasätter ytterst sällan... Möjligtvis att jag kan få någon skeptisk blick. Men inte mer än så! Det är VI. Träningsmässigt går det sakta men säkert framåt. Vi har förbaskat kul när vi tränar ihop - och jag tror inte vi har avslutat ett endaste pass utan att jag någon gång har skrattat? Och vet ni? Det är då jag påminns om att det är precis såhär det ska vara att träna hund. Det ska vara KUL och vi ska göra det tillsammans för vi gillar det. Jag & Ruth. VI! Åh...om ni bara kunde förstå hur mycket jag älskar den här flickan. Inga ord är tillräckliga.
2 Comments
Vanessa
5/8/2014 05:30:41 pm
Åh fina <3
Reply
Mia
5/8/2014 11:33:31 pm
Skulle vara jättekul att läsa dina tankar kring hur du tränar nu med Ruth jämfört med när du tränade Qit och Lix? Och hur du tänkte när du "började om igen" Det här med att det ska vara roligt och inte för seriöst, vet att du skrev någon gång att hundträningen "kvävde dig". Har nämligen haft den känslan själv när allt blir krav och prestation och man glömmer varför man egentligen håller på..?
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|