Senaste passet i fårhagen gick allt annat än bra. Okej, det kanske var lite att ta i, men det gick helt klart mindre bra. Fåren var utmanande och hade mycket drag, och jag lyckades inte riktigt guida Ruth och nå fram hela vägen. Ladda ur - ladda om! Igår sken solen från tidig morgon till "senare" kväll. Och ja, solen får mig att bli som ett litet barn. Jag vill hoppa i vattenpölar, springa fort, leka i träden och dricka latte i solen. Ruth som alltid står vi min sida var givetvis snabb på att älska min lekfulla energi. Vi lekte alla möjliga lekar i skogen, och jag kunde inte sluta le. På eftermiddagen snörade jag på mig löpskorna och stack ut för att avverka en mil, men med solen i ansiktet och grus under fötterna ville jag inte sluta. 18 km senare var jag tillbaka och ja, känslan i både kropp och knopp är obeskrivlig. Ett tips till er som aldrig springer, ge er ut en solig vårdag med känslan av att faktiskt MÅ BRA under passet! Varva lätt jogg med aktiv gång! Och för er som springer en del, öka distansen några km - det skapar en helt annan känsla när kilometrarna börjar ticka iväg. Jag själv smider planer på att ta mig ut på en 25 km sväng om någon vecka. Det blir spännande att se hur kropp och knopp reagerar! Nog om löpning. Det har även blivit lydnadsträning med Tutis, och vi har ett riktigt bra flyt. Igår provade jag att sätta ihop en elitruta - vi har tränat konan och rutan separat - så varför inte prova sätta ihop delarna. Ruth var lite tveksam de första två skicken, så jag kallade glatt tillbaka henne, riktade om och skickade på nytt. Tredje försöket fick jag filmat och då lyckades hon, visserligen med viss tveksamhet men hon förstod! KUL! Det där momentet kommer nog bli alla tiders efter några veckors träning. I stort känns träningsupplägget förbaskat kul just nu - jag är mer leksam, busig och öppen i träningen. Ruth älskar det och vi tränar verkligen som ett TEAM. Tidigare har jag tänkt mycket mer "belöningsbaserat", med det menar jag att hunden har utfört delar för att få sin belöning. Så är det givetvis nu också, men med känslan av att VI ska ha KUL ihop både i momenten/konsterna OCH belöningen. Är ni med på hur jag menar? Nu låter det som jag och mina tidigare hundar inte haft kul, vilket inte stämmer. Men min inställning är mer lättsam och leksam än tidigare, och jag går redan från första stund på planen in med VI-känsla! För varje pass vi tränar så lär vi känna varandra bättre och hittar nycklar för att utveckla vår kommunikation. Så jag fortsätter jobba mycket helheter, länkningar och känsla - sen pillar vi med lite detaljer inomhus. PEPP!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|