Tänkte först ha ett litet uppehåll från vallningen. Men så vaknade jag imorse och såg hur solen sakta var på väg upp. Ute var luften fuktig och frisk. Det sög genast i min "valltarm" så vi hoppade in i bilen och styrde mot fårhagen. Fåren var inte synbara i hagen så Ruth fick leta upp dom och kom fint med våra tio tackor. Jag hade innan passet bestämt mig för att backa bandet lite i träningen, köra henne på benen hela tiden, och vara supernoga med att hon tar min kommandon direkt.
...och jag stod med hakan nere i backen. Förstod absolut ingenting. Har hon hört vad jag har sagt? Eller har information från de senaste passen landat? Eller var det en tillfällighet? Jag vet inte, men fan va bra hon var idag! Det var en dröm att köra henne och hon kände så fint av djuren. Oavsett om det var en tillfällighet eller inte, så njöt jag av varje sekund. Hon är så förbannat fin och tacksam att jobba tillsammans med. Vi kommer med all säkerhet få bakslag igen och alltid jobba med de svaga delarna, men idag fick jag hopp och kraft att fortsätta träningen. Väl på kontoret kunde jag inte låta bli att pilla i några lydnadsdetaljer samt vittringen. Plastliggning, signalkontroll i fjärren, vänstersvängar...Gaah...jag är verkligen en hundträningsnörd. Helt omättlig!!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|