Åh det känns så himla roligt att fortsätta skriva när jag ser hur många ni är som läser! För de senaste två veckorna har ökningen varit markant - så måste ju VÄLKOMNA alla er nya läsare! Nu är vi i mitten av vecka 23 och bebis fortsätter att växa för varje dag...känns det iaf som. För magen bli större, och större. Dessutom känner jag bebis mer för varje dag som går. Igår när vi låg och småpratade i sängen hade bebis sparkfest. Och till min stora glädje fick även Joel känna sparkarna. Så himla häftig känsla!!! Där ligger vi i sängen och känner VÅRT barn röra sig i min mage. Förstår ni? Ett litet barn som vi har skapat. Han och jag. Gaaah...nu får jag gåshud igen. Nog om sparkar och bebis ;) Jag mår som en prinsessa och har hittills haft en väldigt enkel graviditet. Så jag hoppas och ber att det fortsätter så - min ambition är i alla fall att fortsätta träna och röra ordentligt på mig. Jag inbillar mig att det är klokt och underlättar eventuella krämpor man kan få. Igår träffade vi Malin för en långpromenad i solnedgången. Hundarna sprang som tokar(läs Ruth), haha. Hon jobbar stenhårt för att få igång Fille och stundvis mjuknar han upp och då blir lyckan total. Och som ni säkert läst på Instagram så lämnade jag kvar Ruth hos Malin. Jag vet att hon har det hur bra som helst där, men ändå smärtade det i hjärtat att lämna henne. Mer än vad det brukar göra, och det misstänker jag hänger ihop med graviditeten.... Men fasiken alltså, jag älskar att ha henne vid min sida och saknaden efter henne var redan efter en minut ett faktum. Jag får bita ihop, för det här är bäst för både Ruths och min skull. Det kommer inte finnas en gnutta tid över i helgen...Vi börjar flytta imorgon, och då är det fullt fokus som gäller. Vi körde faktiskt ett kort lydnadspass igår. Malin filmade fritt följ och inkallning med ställande - och till min glädje börjar jag se små resultat av träningen. Fria följet är fortfarande svajigt, ojämnt tempo och aningen överarbetade svängar. Men jag har bestämt mig för att inte pilla i dom detaljerna(eller jo lite i svängarna). Dessutom har jag bestämt mig för att inte ta bort hennes "flashiga/dansanta" steg... Det känns som fel fokus. Istället låter jag henne få landa i en takt och ett tempo som passar henne. Om hon inte gör det så kommer det nog resultera i poängavdrag på tävlingar, men då får det göra det. Vi får se till att fixa 10:or på resterande moment helt enkelt ;) Och vet ni? Jag älskar henne engagemang, attityd och inställning i fria följet! Inkallningen börjar ta form, dock behöver hon lära sig att anpassa farten en aning för att kunna stanna snabbt. Där tänkte jag heller inte pilla något, utan tror att det kommer med mer erfarenhet. Vi får se helt enkelt!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|