FJärren. Fjärren. Fjärren. Den kära fjärren. Jag minns när jag tränade Qit att jag började med operation "låsta bakben". Det var verkligen mer eller mindre en oepration...eller evighetsprojekt kändes det emellanåt som. Idag är jag tveksam om det faktiskt var värt allt slit och om vi faktiskt lyckades? Tveksamt om hon faktiskt förstod låsta bakben. Idag, några år senare, skrivs det om låsta bakben i princip överallt. Många pratar om det som om det vore en självklarhet att ha låsta bakben i fjärren. Jag kliar mig ofta i huvudet... Visst drömmer vi väl alla om två bakben/framben som är fastklistrade i marken i varje fjärrskifte - men vad är egentligen kritierna för låsta ben? Lär vi hunden att faktiskt LÅSTA bakbenen i varje skifte? Eller är det så att "låsta bakben" och "låsta framben" har blivit två uttryck för två olika utgångspunkter i fjärren? Med all säkerhet individuellt, men det tåls nog att fundera en extra gång på hur ens målbild faktiskt ser ut, och hur man ska nå dit. I regelrna står följande : Hunden skall ändra ställning 6 gånger och bli kvar på sin plats. Föraren får använda både kommandon och handtecken, men de skall vara korta och samtidiga. Bedömning: Momentet börjar när föraren lägger hunden och slutar när föraren återvänt och hunden beordrats i utgångsställning.Avseende skall fästas vid hundens tempo vid ändring av ställningar, hur distinkt positionen intas, hur väl positionen hålls och hur mycket hunden förflyttar sig. Själv tränade jag ju efter att försöka nå "låsta bakben" dvs fastklistrade bakben med Qit... men kan inte påstå att jag lyckades till ett hundra procent. Förståelsen för att just bakbenen skulle vara låsta är jag tveksam om vi egentligen fick till, utan mer bara en väldigt hög medvetenhet och att vara "blickstilla" i varje skifte samt att hon spände kroppen på mitt kommando "lås". Visst blev fjärren bra men idag kommer jag tänka annorlunda och lägga värde i andra delar än "fastklistrade bakben"! Men därmed inte sagt att jag kommer släppa igenom förflyttningar i fjärren... Nej nej! På filmen är det ett av passen jag tränade fjärr med Qit. Titta på första stå skiftet, om tittar noga ser ni hur hon spänner till kroppen i stående position på mitt kommando. Denice har lärt in fjärren utan att Lita har någon förståelse för låsta bakben, utan bakbenen som utgångspunkt. Det vill säga att bakbenen ska vara stilla i skiftena - men fokus har främst legat på hur varje skifte utförs, känslan i varje skifte samt att försöka göra varje skifte så ergonomiskt som möjligt för Lita. Två olika sätt att lära in fjärren - och båda blev lyckade. Som sagt, många vägar bär till Rom!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|