Bloggen har helt fått stå åt sidan. Den 14:e februari förändrades ju min vardag. Ludvig bestämde sig för att titta ut, och jag har helt enkelt inte riktigt kommit in i skrivandet efter förlossningen. Varför vet jag inte riktigt...men mina fingrar har inte alls haft samma sug som tidigare. Men imorse på promenaden fick jag en längtan efter att få röra vid tangenterna igen. Så nu sitter jag här i köket med datorn framför mig. Funderar på om jag ska ta upp bloggandet igen... ni är trots allt några stycken som tittar in trots att uppdateringen är noll. Dessutom är det himla kul att titta tillbaka på allt man skrivit. Hm...jag tror jag ska göra ett försök att väcka bloggen till liv. Sen får vi se helt enkelt, fortsätter lusten att skriva eller inte.
Så vad har hänt de senaste veckorna? Inte mycket, samtidigt som så mycket har hänt. Jag menar, jag är ju mamma nu. Mamma till jordens vackraste lilla son. Aldrig någonsin hade jag kunna förstå hur mycket man kan älska den lilla individen som legat i magen. Herrejösses..känslorna svämmar ofta över och jag får inte nog av honom. Vi spenderar dygnets alla minutrar ihop och ändå blir jag inte mättad. <3 Utöver att njuta av livet som mamma försöker jag få till en del träning med Ruth. Det har blivit både lydnad, vallning och agility...men trot eller ej så har agilityn fått ta en stor del i träningen. Emelie debuterade nämligen med Ruth för två helger sen - och dom var grymma! Dock hade Ruth bara hoppat däcket två/tre gånger innan, så både loppen failade dom vid däcket(något annat hade vi ju inte heller förväntat oss...). Annars felfritt, och dessutom ruggigt snyggt. Så nu tränar vi vidare och laddar inför deras nästa start om ca 2 veckor. Pepp!! Nu ska jag pussa lite på min son som håller på att vakna <3
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|