Det var det där med att påminna sig själv. Se allt det ljusa i livet och tänka positiva tankar. Jag har den senaste tiden påmint mig varje dag om hur förbannat bra jag har det. Varje gång jag sätter mig i bilen slår det mig: tänk att jag HAR körkort och en EGEN bil. Och inte nog med det, jag har möjlighet att valla med min bästa vän varje dag. Att jag dessutom har flex arbetstider gör det hela alldeles fantatastiskt. Jag njuter och uppskattar min vardag något otroligt.
Jag är omringad av otroligt fina människor - tänk så lycklig lottad jag är. Och tänk att min bästis flyttar hem i augusti. Bara tanken får mig att göra volter. Helvete va kul det ska bli att äntligen få ha en vardag ihop! Igår tog vi oss en promenad och pratade minnen. Vi fastnade i minnena från vår gotlandsresa för två år sedan. Vi pratade om hur vi spontant for ner, utan att ha någon aning om vad dagarna skulle bjuda på. Vi var upp över tårna och jag minns hur vi sjöng som två fåglar i bilen. Den ena sjöng falskt och den andra sjöng fel text. Men vad spelade det för roll? Vi var glada och handla med oss massa godsaker på vägen från båten. Vin, räkor, nybakat bröd, jordgubbar och en del annat. Sen blev det midsommarstång följt av vin och jordgubbar... och senare på kvällen blev det mer alkohol och dans. En fest vi sent kommer glömma. En fest som förändrade framtiden. En fest som väckte många känslor. En fest som blev lite bättre än alla andra. Fulla och glada fick vi skjuts hem där jag fick ett mindre utbrott(glatt sådant) innan vi somnade. Jag minns hur Malin bestämt sa "Men lugna ner dig nu, vi får prata mer imorgon. Godnatt". Haha med dom orden tvärdog vi båda två, och vaknade lagom möra dagen efter. Jag såg ut som en fågelholk och Malin var mer lik en soppkvast. Regnet öste ner och vi var utan bil då vi lämnat den på festen. Hej och hå. Med ett par förstora gummistävlar började vi den låååååånga promenaden mot bilen. Bakis, fula, trötta men sjukt glada. Jag nöjer mig med att skriva att resten av dagen spenderades i soffan med mängder koppar te. Åh..jag känner mig så himla tacksam och glad över allt det fina i mitt liv. Givetvis dyker det emellanåt upp plötsligt hinder, men hinder är ju till för att ta sig över. Och över tar jag mig, på ett eller annat sätt.
0 Comments
Helgen har spenderats i fårhagen, träffat vänner, familj och tränat. Med andra ord har helgen gått i de tecken som jag gillar allra mest. Igår var måndagen återigen här, men istället för att jobba på kontoret stack vi ut till Eknäs för att hjälpa till med fårjobb. Det är otroligt givande att få vara delaktig i alla delar av livet som "fårbonde". Även om jag i framtiden enbart vill ha mina egna träningsfår är det fantastiskt att få möjligheten att lära sig mer om får och dess skötsel. Och dessutom lär jag mig läsa djuren bättre, vilket absolut är till fördel i vallträningen.
Det blir mycket vallning för mig och Ruth. Jag har fått lika mycket mersmak som hon. Så annan träning ligger lite åt sidan.. idag var första lydnadspasset på typ en vecka. Men vallningen är så förbaskat rolig och Ruth gör fiiina framsteg. Rookies är vi ju båda två men vi lär oss tillsammans och jag är så glad i Ruth. Imorse när vi var ute på promenad påminde jag mig igen om hur förbaskat mycket jag tycker henne. Hon passar mig perfekt. Dessutom är hon en fröjd att dela livet med. Hon står vid min sida i alla lägen, lyhörd, ingen stress, miljöstark och glad. Tur att jag den där dagen förra året satte mig i bilen och åkte till Tidaholm. Igår blev det en dejt på klubben med Isabelle och Criga. Vi hann med ett kort agilitypass innan himlen öppnade sig. Jag är helt rookie på agility, men lite omväxling i träningen gör nog både mig och Ruth gott. Sen vart agilityträningen bär av vet bara framtiden...! Imorse blev det en härlig promenad följt av ett tufft ryggpass med syrran. Nu blir det fortsatt jobb några timmar innan vi styr bilen med fårhagen. Blir nog en fin fredag! Det är glest med uppdateringar här. Tiden räcker inte till är en vanlig förklaring, men vi vet ju att det handlar om prioriteringar. Jag har helt enkelt inte motivationen, och då hamnar bloggen åt sidan. Dessutom skiner solen mest varje dag och jag finner inget intresse i att sitta bakom datorn. Så jag jobbar inte mer än nödvändigt, och spenderar mycket tid i fårhagen, tillsammans med vänner och min syster. Givetvis blir det en hel del träning också. 3 gympass i veckan och minst 3 löppass.
Men ikväll ska jag bryta av med agilityträning och picknick. Förbannat mysigt! Långpromenad följt av gymmet och sen vallning. Fin start på dagen! Dessutom kändes det riktigt bra i hagen idag. Små steg framåt!
Igår blev det en dejt i fårhagen tillsammans med Nathalie och Jodi(Ruth's syster). Himla kul att få se henne både utanför och i fårhagen. Svårt dock att på så kort tid se likheter/olikheter, men dom är väldigt söta och verkade finna varandra. Vi får se om vi hinner ses någon mer innan Nathalie åker vidare för att tävla SM.
Inte som alla andra. Jag kan ena dagen vara svag, andra dagen stark. Men alltid stark utåt. Alla ser något som inte alltid stämmer. Jag brukar kalla det fasad. Den skyddar mig. Jag gömmer mig bakom den, och kan andas trots att påfrestningar utifrån är tuffa. Det fungerar utmärkt. Men när jag är i skyddad verkstad låter jag muren försvinna och jag blottar mig. Jag öppnar mig, och häver ur mig alla mina känslor och tankar. Helt klart nödvändigt när man heter Malou. Efteråt känns det alltid lite lättare och jag kan på ett enklare sätt förhålla mig det jag själv känner.
Att livet har vändningar är det ingen tvekan om. Det som igår kändes som en självklarhet kan idag kännas osäkert. Det som jag förra veckan trodde var min framtid, kan plötsligt visa sig hamna i facket minnen. Vad livet bjuder på vet vi inte, utan det vi vet är att livet är levande och erbjuder dagligen nya möjligheter. Vi har däremot alltid ett val. Vad vill vi? Hur ska vi tackla eventuella motgångar? Vad känns bra i hjärtat? Lever vi i nuet? Gör vi aktiva val? ... och inte minst, vad säger magkänslan? Ibland är det svårt. Ibland känns inget val givet. Ibland är man tvådelad. Ibland finner jag inte min magkänsla. Men jag börjar lära mig att ta några djupa andetag och låta tankarna få flöda innan jag öppnar min trut och göra drastiska beslut. Givetvis tappar jag kontrollen ibland, men jag blir bättre. Mycket bättre! Och det växer jag som sjuttan av - och blir stolt över mig själv! Måndag igen. Det innebär att jag precis som alla andra måndagar ska försöka sumera helgen. Alltid lika svårt.
Men den här helgen har faktiskt varit lite mer speciell än många andra. Jag och Malin har nämligen haft två eftermiddag & kvällar tillsammans. Riktigt M & M tid. Precis som förr. Vi har sprungit, ätit middag, gått på långpromenad, tränat agility och haft picknick i solen. Utöver tid med Malin har jag umgåtts med lillesyrran och givetvis vallat varje dag. Tiden hemma är knapp, det känns mest jag sover och äter frukost där. Men vad gör det? Vem vill sitta inne när solen skiner och dagarna bjuder på roliga aktiviteter? Det blir mycket vallning - och vi älskar det. Vi är ju båda rookies men gör vårt bästa. Eller jag försöka göra mitt bästa för att coacha Ruth, och få oss att bli samspelta och förstå varandra. Inte helt enkelt men saaakta så går vår utveckling nog åt rätt håll. Förbaskat kul har vi iaf! Imorse stack vi tidigt för att valla, avmaska lamm, kolla till flocken som är ute på bete i en annan hage och givetvis träna lite! En dröm till förmiddag. Nu är det jobb som gäller i en timme till, sen blir det grill och mys på balkongen! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|