Ruth 9 månader idag.
Vi inledde dagen med 9 km löpning. Ruth sprang lös i princip hela svängen och skötte sig med bravur. Sprang förbi så väl människor som hundar, och höll sig oftast tätt intill mig. Så himla tacksamt att ta med henne på löpturerna och under våren ska vi utöka både längderna och frekvensen. Så vem är du Ruth vid 9 månader? Det är svårt att i ord beskriva den här donnan. Men till och börja med så fortsätter henne stadig psyke överraska mig. Hon har inga kraftiga reaktioner, stressar aldrig upp sig och otroligt bra avreaktioner. Hon gör inte direkt en höna av en fjäder. Varför brusa upp i onödan? Kloka hund. Fortfarande livsglad, nyfiken och besitter en del åsikter. Den utåtriktade sidan börjar bli tyglad och Ruth tror jag börjar inse värdet i att faktiskt rikta uppmärksamheten åt sin matte. Det tar sig med andra ord, men givetvis något jag fortfarande jobbar med. Nyfiken på allt i livet, och väldigt valpig i "typen". Noll koll på kroppen, aningen förvirrad, och öronen är emellanåt ur funktion. Den tillgivna sidan fortsätter följa Ruth. Hon vill vara nära helst hela tiden och vill gärna ligga på mig och Joel i soffan. Eller sitta i mitt knä när jag jobbar. Och klänger gärna på oss om vi kramas... Hon har en förbaskat härlig personlighet och ibland känns hon nästan skrämmande mänsklig. Det känns som vi kan läsa varandra utan några direkta svårigheter. Kommunikationsmissar uppstår sällan. Och dessutom ifrågasätter hon sällan. Säger jag något hon inte finner sig bekväm i/passar henne just så, ifrågasätter hon inte, utan glor bara på mig som om jag vore dum i huvudet. Ja, det låter knäppt, men faktum är att det verkligen känns som det. Mat kan fröken fortfarande överleva utan. Vem behöver äta mer än nödvändigt? Lek i alla former är dock livsnödvändigt. Vem kan leva ett liv utan lek, kamp och bus? Inte Ruth iaf. Vi älskar den här knäppa lilla vargen så förbaskat mycket!
0 Comments
Alltså jag är så förbaskat glad över att det här lilla odjuret flytta hem till oss. Hon får mig dagligen att skratta och mitt hjärta slår extra fort när jag tittar på henne. Jag berättar för henne varje dag hur mycket jag tycker om henne, men ibland känns det inte tillräckligt...
Hon är speciell, vår tokiga Ruth <3 Precis kommit in från ett lydnadspass i kvällssolen med Ruth. Fritt följ, signalkontroll och platsliggning stod på schemat. En bra känsla genom hela passet men jag blev påmind om att våra detaljer inte är dom bästa. Jag har lagt ytterst lite fokus på detaljer, då jag anser att detaljer är en prutt i rymden om inte helheten och känslan är bra. Okej det kanske är hårddraget - detaljer i all ära, men sitter inte helheten, känslan och attityden hjälper ju inte detaljerna oss speciellt mycket. Återigen - balans. Herrejösses, det där ordet skulle jag kunna påminna mig själv om minst 100 gånger om dagen.
En sak är klar, Ruth mognar sakta men säkert och träningen är förbaskat rolig. Ruth är glad, jag är glad och vi börjar bli samspelta! Läckert! Vi har mässa med jobbet hela veckan, därav dåligt med uppdatering här i bloggen. Ruth får ha en tråkig vecka och jag får kriga mot mitt dåliga samvete. Shit va jobbigt det är! Jag är van att ha med henne varje dag, och nu får jag gång på gång se hennes ledsna ögon när jag stänger dörren. Må låta fånigt men det gör ont i mitt hjärta. Tacka för att det bara är den här veckan, annars skulle det vara ohållbart för mig.
Idag är sista dagen på mässan och vi har haft ett grymt tryck i montern. Förbaskat kul och dessutom en fröjd att få träffa så otroligt många människor. Jag älskar det! Igår avslutades dessutom kvällen på FLOW, och tjejerna var sjukt duktiga. Krigade på tills musklerna skakade, men psyket ville trots det inte ge upp. Underbart att se! Nu har jag varit ute på långpromenad med Ruth och intagit frukosten. Så mot mässan! Sen ska jag njuta av lite ledighet - fy farao så härligt! Även skiftet stå-sitt börjar ta form. Sakta men säkert går utvecklingen framåt - kul! Tekniken behöver dock finslipas och jag kommer nog backa aningen i träningen. Jag vill ha stå-sitt skiftet som det första ni ser på filmen och den tekniken bär hon inte med sig genom de andra skiften. Men det ska vi fixa! Lea är till salu. 1 år och 3 månader, efter Zola & Bud. En intensiv, energisk liten tik som visar fantastiska egenskaper i fårhagen. Jag har träffat Lea en hel del och kan säga att det är en hund med tryck under tassarna och dessutom öppen i huvudet. Har du erfarenhet av BC och vill ha en ny kompis, kontakta Carina på Agdala!
Klockan är snart halv 8. Jag kom hem för ett litet tag sen och kastade mig direkt in i kylen för att gräva fram en korv. En korv hittade jag så skar upp den i små bitar medan Ruth iakttog mig noggrant. Sen blev det ett kort pass i vardagsrummet och på agendan stod:
Luktdiskriminering Ingångar Hakan i backen Skiftet stå-sitt Ruth var gladare än gladast och jag kunde inte sluta le åt henne. Hon ser så dum ut när tungan hänger ut, ena örat är på vift och ögonen små skelar. Haha alltså allvarligt, hon tar priset i "udda utseende". Tänk att hon blir 9 månader om några dagar. Snart lydnadsmynding. Herrejösses tiden springer som vanligt iväg. Men att Ruth blir lydnadsmyndig kan man knappast tro när man ser henne i vardagen eller träningen. Nej nej... vi tar små steg framåt i utvecklingen. Jag tror Ruth är en Late Bloomer. Hon är lite sen i sin utveckling och barnsligare än de flesta andra hundar jag stött på. Dessutom är hennes uthållighet relativt dålig och så även koncentrationen. Därför går vi sakta framåt och jag ger henne tid att få mogna i sin egna takt. Jag oroar mig inte ett dugg för att få ordning på bitarna, men det gäller att inte skynda fram något. Jag tror på att se till varje individ och forma träning utifrån hundens egenheter och utveckling(och då menar jag personliga utveckling). Det är himla fascinerande och utvecklande, men ibland givetvis frustrerande. Men jag påminner mig då om hur gärna jag önskade mig en hund som är barnslig och så obrydd som Ruth faktiskt är. Det är fortfarande inte mycket som bekommer fröken. Släpp en bomb bredvid henne och hon skulle knappt vika sitt öra. Dessutom besitter hon fortfarande ingen som helst stress. Det är för mig en dröm. Hon skäller aldrig, vilar i alla lägen, hetsar inte när andra hundar tränar eller blir sådär "överladdad" som många hundar blir. Visst, hon är bara 9 månader, så mycket kan fortfarande hända i hennes utveckling. Men jag ska stå bredvid henne i varje steg hon tar och se till att vi växer samman! <3 Men en sak är säker, en mer personlig, egen och livsglad hund får man leta efter. Hon är underbar lilla Ruth och jag är sådär larvigt förtjust i henne. När dagen är fullsmockad erbjuder sig Isabelle att ta med sig Ruth på promenad. Då lättar genast en sten från mitt hjärta och jag kan pusta ut. Töntigt jag vet. Ruth dör inte av att ha tråkigt. Men eftersom både onsdagen och torsdagen också blir tråkiga för Ruth kändes det extra bra att hon fick en kul tisdag. Haha nu inser jag hur dumt det här låter - men det är så här jag är. Dagen har bjudit på mässa, arbetsintervju, en mils löpning, snabb lunch med Isabelle och nu storhandling. Min energi är redan slut så hur jag ska överleva kvällen är ännu ett frågetecken. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|