Han är den jag drömt om. Han är den som fick mig att inse vad riktig kärlek är. Han är den som fick mig att känna uppleva fjärilar i magen. Han är den som får mitt hjärta att slå volter. Han är den jag vill dela mitt liv med.
Hela 2013 fick jag spendera med honom vid min sida. Och jag fick presentera honom som min pojkvän och sambo. Jag fick vakna bredvid honom varje morgon och jag fick pussa på honom precis när jag ville. Det är LYCKA. Att få känna det jag känner för Joel är ogreppbart. Att kärleken kan vara så intensiv trodde jag inte var möjligt. Ni kanske tycker det låter överflödigt och klyschigt... men faktum är att det är sanningen. Vi har varit tillsammans i snart ett och ett halvt år, och vi är fortfarande sådär barnsligt kära i varandra och får inte nog av varandra. Så fort jag ser honom vill jag slänga mig i hans famn och säga hur mycket jag älskar honom. Vi har så förbaskat roligt ihop, delar många intressen och drömmar! Nyper mig i armen? Är han på riktigt? Är vi på riktigt? Han gör mig hel.
1 Comment
Tillbaka till vardagen. Tillbaka till det som många anser vara "ekorrhjulet". Tillbaka till jobbet. Tillbaka till dagar som fylls med annat än ledighet.
Det är givetvis med blandade känslor jag lämnar julledigheten bakom mig. Jag hade gärna haft några veckor till, men samtidigt är jag otroligt tacksam för drygt 2 lediga veckor tillsammans med Mr J & Ruth. Vi har tagit vara på varje sekund och njutit av varandras sällskap. Pussats, kramats, skrattat, tränat, umgåtts med nära & kära, vallat, gått långa promenader och ja... helt enkelt mått väldigt bra. Och för varje dag som går växer mina känslor för honom. Det finns inget stopp. Jag blir knäsvag i hans sällskap, och får inte nog av honom. Jag vill vara nära honom precis hela tiden! Ruth då? Fröken som blir 6 månader imorgon. Vad ska jag skriva? Vart ska jag börja? Vad vill ni veta? Vad vet jag? Till och börja med kan jag säga att fröken fått ägna de senaste 3 veckorna åt annat än träningen. Hon har av flera anledningar inte känts mottaglig för träning. Världen i stort har varit intressant, och hon har testat att gå sina egna vägar och struntat i vad vi har sagt. För mig har det varit nya sidor att möta, och jag har fått tänka till. Hur ska jag på bästa sätt forma Ruth? Hur ska jag hantera hennes mindre uppskattade sidor? Hur ska jag förvalta hennes fina egenskaper? Huvudet har gått i spinn, och efter kursen för Jessica insåg jag att det är slut på allt överanalyserande. Tankar i all ära, men det måste finnas ett stopp och jag måste inse att allt inte är logiskt och inte heller dra in känslor i ALLT. Jag påminner mig ofta. Joel påminner mig. Det är bra, och har utvecklat mig som hundförare. Jag arbetar dagligen med mina egna svagheter och ser tydliga framsteg. Och så även hos min fina fyrbenta vän. De här 3 veckorna har hon utvecklats något enormt! En djupare inlägg om Ruth 6 månader kommer! Nu ska jag koka mig en kopp te och hugga tag i veckans arbete! Drygt 2 veckor sedan jag skrev något här. Jag har under ledigheten tagit distans till allt som har med sociala medier, bloggar, mobil och liknande.
Mina lediga dagar har varit magiska. Här får ni ett smakprov på några bilder från mina fantastiska dagar! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|