Den lilla valpen. Den lilla, busiga, spralliga och tokiga valpen har plötsligt blivit unghund med hormoner, långa ben, blåbärs öron och en viftande svans. Jag minns hur jag under valptiden påminde mig varje dag om hur fort tiden går. Så jag försökte njuta av alla valpdagar även om det ibland var riktigt påfrestande. Men nu när Ruth är 8 månader förbryllas jag trots det över hur fort tiden sprang iväg. Knäppt det där!
Men 8 månader är långt ifrån en vuxen ålder. Och Ruth som är barnsligare än barnsligast känns emellanåt som 4 månader. Men igår när Joel tog ut henne på kvällen och säger "Alltså det är så himla tacksamt att kunna gå med henne lös"... Då inser jag att fröken trots allt börjar mogna en del. Och att allt jobb jag lagt ner äntligen börjar ge lite resultat. Ruth kan gå lös överallt, kommer när jag ropar, ligger snällt hemma när jag är iväg på egna äventyr, helt opåverkad av olika miljöer och möter alltid livet med svansen på topp! Hon är en himla tacksam kompis att ha med sig, och ifrågasätter aldrig det vi gör. Tänk att jag fick en sån himla härlig kompis <3 Träningsmässigt ligger vi lite i lä just nu... främst på grund av hormoner och förvirring i frökens lilla huvud. Vi ägnar oss mest åt bus, långa promenader och ja ni vet sånt där annat som man gör med sina kompisar!
4 Comments
Malou
3/14/2014 01:14:02 am
Det gör ni nog rätt i :)
Reply
3/14/2014 01:01:17 am
åååh vad jag älskar bilden på er. Den är så jäkla härlig!
Reply
Malou
3/14/2014 01:14:17 am
Åh tack snälla för dina ord :)
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|