6 månader idag. Det var husse noga med att poängtera vid frukosten imorse. Tänk att det är 4 månader sedan vi hämtade den söta, lilla och snälla valpen. Trots att jag försöker njuta varje dag är det skrämmande hur snabbt tiden springer iväg. Dagar blir till veckor. Veckor blir till månader. Läskigt. Men livets gång. Tiden stannar aldrig.
Så vem är då Ruth? Jag kan utan tveksamheter fortsätta säga att hon är en stabil, trygg och glad krabat. Står med sina tassar på jorden, älskar all form av uppmärksamhet och tycker livet är en fest. Totalt obrydd om miljöer, ljud och andra konstiga ting som finns i staden. Vid nyår vek hon inte ens bak örat. Vem bryr sig om det smäller när man kan kampa med kopplet? Mat är fortfarande något som hon anser sig överleva utan och öronen är långt ifrån i full funktion. Hon tycker att livet ter sig bäst om hon får ta egna beslut, och om man får leva helt utan ramar. Givetvis har vi delade meningar på den fronten, och det är något vi arbetar dagligen med. Ingen enkel match, då Ruth är envis och långt ifrån vek. Hon besitter ingen självbevarelsedrift, och jag lever ofta med hjärtat i halsgropen. Träningmässigt tar vi det lugnt. Helt klart lugnare än vad jag hoppats och trott, men det gäller att se till inividen vi har framför oss. Med Ruth kan jag inte köra på i samma tempo som mina tidigare hundar. Hon är senare i sin mognad/utveckling och utåtriktad i sina tankar. Jag vill att hon ska få landa i sig själv och få den tid hon behöver. Vi skyndar långsamt och satsar på att bygga bra grunder i träningen, som vi kan ha med oss i många år framför. Hur hon kommer fortsätta utvecklas är det bara framtiden som vet. 6 månader är en ung ålder och vi har många spännande och utvecklande månader framför oss! Mycket kommer att hända i frökens huvud, och förhoppningsvis kropp. Men hittills känns hon som en stabil tjej som tar livet med ro och glädje. Stressar aldrig upp sig, älskar att leka och trivs bäst när både husse & matte finns i närheten! Och jag kan säga att vi älskar henne högt!
5 Comments
Malou
1/7/2014 07:57:42 pm
Hej Fiona! När det kommer till att vara ensam så är det inga konstigheter :) Tankarna kring det är väl lite delade, men i det stora hela så tror jag på att i början begränsa hunden till en liten yta.Ta små steg i taget, och lämna hunden på en plats den är trygg. Och i början ser jag även till att alltid lämna hunden när den är trött och rastad!
Reply
Ja detta med ensamträning är inte lätt... Min äldre hund har inga problem alls med att vara hemma, tror nästan hon tycker det är skönt att få sova ifred! Lilja (valpen, samma ålder som din) däremot har det varit svårt med. Vi går några steg fram, sen ett par steg bak och så fortsätter det. Men jag pressar henne aldrig med det utan går tillbaka till tiden hon klarade av sist och vi kämpar oss långsamt framåt... Men det är väldigt frustrerande process tycker jag som är "tråkig" att träna ;) tycker det är så intressant hur andra gör och hur andras valpar reagerar på det, de små är ju så olika!
Malou
1/7/2014 08:06:08 pm
Ja det finns många olika sätt att träna det på, samt olika synsätt. Hoppas hon snart finner ro i att vara ensam :)
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|