Löpning. Jag har fått mersmak. Trodde jag knappast. Jag har alltid fascinerats av människor som löper flera dagar i veckan för att de finner det som en "kul" träningsform. Kul träningsform? Enformig hade jag snarare sagt. Visserligen har jag löpt från och till under de senaste året, men mest för att underhålla konditionen och formen. Nu, plötsligt, från absolut ingenstans, så börjar jag gilla det. Vet inte vad det är... men jag tror jag lite smått börjar få grepp om den där jobbiga känslan som infinner sig under vissa löppass. Inser att jag överlever. Inser att jag får luft. Inser att kroppen bär mig fast energin ibland känns lika med noll. Dessutom är känslan efter som en drog. När jag tar sista steget, pustar ut, slår in portkoden och knatar in i hissen. Då känns det så förbaskat jävla bra!
...att löpningen nu inte upplevs lika enformin och enkelspårig är underlig. Men jag antar att endorfinerna som sprudlar ur min kropp efteråt är en av förklaringarna.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|