Varje vardagsmorgon börjar jag och Ruth med en långpromenad. Det är kolsvart ute när väckarklockan ringer vid 5:15. Sängen är sådär mysigt varm, och tröttheten är alltid ett faktum. Men trots det har jag karaktär att gå upp. På med tofflorna och några klädesplagg. För det är alltid hemskt kallt så fort täcket åker av... Rutinerna på morgonen är fasta. Och det mesta gör jag på autopilot. Jag varken tänker eller känner efter. Jag bara gör.
6:00 står vi utomhus. Redo för att promenera en timme innan jobbet kallar. Och när jag börjar gå i den friska, krispiga och kyliga luften kan jag inte annat än njuta. Ruth springer glatt med svansen högt, det börjar sakta ljusna och inte en människa är ute. Jag älskar det. Och jag får tillfälle att tänka och känna, utan att några yttre faktorer påverkar mig. Dom här morgonpromenaderna är som balsam för min själ.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|