Det var det här med löpning. Ni vet, när man sätter det ena benet framför det andra i en högre fart än "gångtempo". Jogging, löpning...ja kalla det var man vill, men det är helt klart en aktivitet som är högst naturlig. Jag menar vi är gjorda för att löpa, men min kropp verkar inte riktigt fattat det. Eller nej, det stämmer nog inte, det är mitt huvud som inte förstått vinkeln. Att gå ut och sätta det ena benet framför det andra gång efter gång är fruktansvärt enformigt och...många gånger smärtsamt. Men det är också en fantastisk känsla att kunna transportera sig med sin egna kropp, och efter avslutat pass är känslan obeskrivlig. Många gånger väldigt mycket skönare än efter andra träningspass. Så tack vare känslorna som infinner sig efter(och ibland under) samt efter att ha pluggat bla fysologi har jag insett vikten av cardio. Det är bra för vår hälsa och kropp. Väldigt bra.
Jag har en förmåga att alltid vara mitt bästa jag, och så även i löpningen. Jag vill springa milen på 45, jag vill göra 10 chins, jag vill bli spänstig, jag vill kunna göra en muscle-up.. Ja, jag vill liksom hela tiden bli bättre på allt jag gör. Kanske inte helt onormalt, om man sätter rimliga tidsramar på sina mål. Där faller jag. Allt ska ske nu, helst igår, eller varför inte i förrigår. Det är inget att rekommendera. Så en tips/påminnelse är att sätta upp S M A R T A - mål: S - specifika. M - mätbara. A - accepterade. R - realistiska. T - tidsbestämda. A - attraktiva. Så åter till löpning, mitt mål under hösten är att få till 3 pass i veckan. 1 intervall, 1 längre pass, 1 kortare. Och eftersom jag har en man som är löpkung ska jag ta tillfället i akt och låta mig slaktas av honom så fort tillfälle ges. Det kommer göra mitt huvud & kropp väldigt gott!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|