Midsommarafton 2012 förändrades mitt liv. Jag och Malin hade inga planer över midsommar så vi tog oss en spontan tripp ner till Gotland. Väl där hade vi ingen aning om vad vi skulle göra, så vi köpte med oss vin och god mat för att fira i stugan. Men för att få lite mer midsommarfeeling smet vi iväg till en midsommarstång, och det var där jag mötte honom för första gången. Av en slump. Av en ren tillfällighet. Senare den dagen sågs vi igen, också av en ren tillfällighet. På en fest mitt ute i absolut ingenstans. Jag minns än idag när han kom gåendes med en kompis och en enooorm högtalare som skulle ge festen lite mer fart. Min mage drog ihop sig och jag undvek att söka kontakt. Typiskt mig. Men det gick knappast att undvika honom… Han såg nämligen till att vi umgicks i princip hela kvällen. Timmarna gick snabbt och när gänget skulle vidare på efterfest drog jag & Malin oss hemåt. Joel såg till att vi fick skjuts, men det var också allt. Inget nummer. Inget vi ses igen. Inget mer… Det gick några dagar innan vi hördes igen…och helgen därpå sågs vi i Stockholm. Nervös? Jag? Ni kan inte ana. Jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen… Vi sågs kanske tre gånger till innan han skulle tillbaka till Gotland för resten av sommaren. Men dom där tre gångerna räckte gott och väl för att jag skulle vilja träffa honom mer. Och vi sågs givetvis igen. Han bjöd nämligen ner mig till Gotland. Det var efter mycket pepp från nära och kära som jag tog makten över mitt mod och besökte honom. För er som inte känner mig tycker säkert inte att det är så dramatiskt… men ni som känner mig vet hur jag är. Jag menar, tänk om vi inte skulle trivas ihop? Då ska jag bara hålla minen uppe under de 4 dagar jag bor där? Hur skulle det vara att sova där? Hur skulle vi förhålla oss till varandra? Vi hade ju bara setts några gånger, och då hade vi absolut inte närmat oss varandra. Ja, tankarna spann åt alla möjliga håll…men jag åkte! Och resan ner till Gotland i juli blev början på något stort. Han fångade mig med storm och jag bokstavligen ÄLSKADE att vara i hans närhet. Bilden precis ovanför är tagen på Rute Bageriet, sista dagen tillsammans med Joel. Vi var bakis, trötta och förvirrade, samtidigt som det omöjligen gick att missa lyckan i våra ögon. Lyckan över att vi träffat varandra, även fast vi i stunden inte berättat hur vi kände för varandra. Malin anslöt till bageriet och smaskade genast upp kameran. LE häver hon snabbt ur sig. Vi ler snällt och Joel tar armen runt mig. Mitt hjärta slog genast några extra slag... och helst hade jag velat sitta så resten av dagen... men båten kallade. Och på vägen hem var det många tankar som florerade i mitt huvud... Jag visste absolut ingenting. Hur kände han? Tyckte han att jag var söt? Tankarna spann på högvarv...och det dröjde en hel vecka innan vi sågs igen. Och då i Stockholm. Och vet ni? Det var då de blev vi. Jag minns hur vi gick längs Slussen kajen. Hand i hand. Solen sken och det var fullt liv i staden. Jag stannade till och tittade honom djup i ögonen... mitt hjärta slog volter och jag var övertygad om att han hörde min enorma puls. Andas tänkte jag. Andas! Men tro mig, det var inte enkelt... bara att titta på honom gjorde mig knäsvag. Men jag lyckades tygla mig själv och frågade om jag fick bli hans flickvän. Jag hann inte mer än säga orden innan han kysste mig. Från den dagen, den 19/8-2012 har det varit han och jag. Åh jag minns allt det här som om det vore igår. Jag var så nervös, tusentals känslor i kroppen som jag inte hade en aning om hur jag skulle hantera. Rädd och överlycklig på en och samma gång. Jag vågade knappt titta honom i ögonen, och vågade knappt närma mig honom. Hela min kropp skakade och jag blev nervös bara han tittade på mig. Den känslan, obeskrivlig. Ibland undrar jag fortfarande om jag drömmer... Är det här på riktigt? Är vi på riktigt? Han är min dröm. Jag har alltid drömt om vissa relationer som man sett på film, men påmint mig om att det är just film. Men nu vet jag att verkligheten kan vara som en film. Du skriver själv manuset. Jag lever min dröm, och relationen med Joel är ALLT jag någonsin kunnat drömma om.
Idag har vi varit tillsammans i över 3 år, och jag är fortfarande sådär busigt glad i honom. Jag saknar honom så fort vi lämnat varandra, och blir varm i magen när jag hans namn på mobilen. Och vi inte tala om hur det känns när han närmar sig mig, eller tittar mig djup i ögonen. Min puls ökar, jag får gåshud och helt ärligt, så blir jag knäsvag. Det må låta konstigt att jag efter 3 år fortfarande känner så, men det är sanningen. Han är min drog. Han får mig att må bra. Att vi i februari ska ha barn ihop känns mer rätt än något annat. Att jag får bilda familj med honom, ja, det är för bra för att vara sant. Jag älskar honom, LillaBus och Ruth av hela mitt hjärta och jag skulle göra precis allt för oss.
2 Comments
10/23/2015 04:03:03 am
Underbart att läsa Malou ❤ Kärlek är det finaste som finns och känslan att hitta de rätta i sitt liv som man vill bilda familj med, obeskrivlig känsla ❤
Reply
Julia
10/23/2015 04:26:57 am
Sååå underbart! 😍😍😍
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|