Jag har inte varit med busskort på länge. Det är jag och min cykel. Hon sviker mig inte och tar sig fram i så väl regn som sol. Däcker är pumpade, styret lite snett och cykelkorgen kantstött - med andra ord - hon är perfekt!
Att slippa åka kommunalt är en dröm. Inte nog med att jag får fint med vardagsmotion varje dag, det är också fantastiskt att slippa alla stånkiga, svettiga och stressade människor på tågen. Fy fan. Alla har så bråttom att dom knappt ser var dom sätter fötterna. Tågen går varje minut men ändå pressar sig folk manisk in och ut för att... vaddå? Komma 1 min snabbare till jobbet som många ändå inte vill vara på? Nej jag är inte bitter. Bara trött på stressade människor som inte kan bete sig. Så, åter till cykeln. Att cykla varje dag känns i mina rackarns ben. Vägen till jobbet är dessutom allt annat än plan... uppförsbackarna är långa och sega. Men samtidigt älskar jag det. Frihetskänslan är oslagbar och jag njuter varje dag över att jag kan transportera mig med hjälp av kroppen. Åh kroppen är fantastisk, den ställer tappert upp varje dag och sviker mig sällan. Tänk vilken tur att jag är hel och har möjlighet att faktiskt kunna göra det jag vill. Tack kroppen för att du orkar med alla mina påhitt och tappert ställer upp i alla lägen!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|